365-DAGARSRESAN MED ITRIM

-1,2!

2012-02-11T16:15:00.003+01:00

Jag kunde inte vänta till måndag med att väga mig...., så jag gjorde det i samband med fredagsträningen igår. Remsan fick mig att skutta och gav grymt med energi under det efterföljande passet! Jag har tappat ytterligare 1,2 kilo och när jag summerar vad som hänt sedan 17 januari då jag drog igång att träna på Itrim igen så har jag gått ner 3,8 kilo! Det är inte ens fyra veckor sen jag påbörjade min satsning! Allt funkar precis så som det är tänkt och det är helt underbart. Jag skulle kunna ursäkta det fina resultatet med att jag vid två av vägningarna haft mycket extra vatten i kroppen, men det spelar ingen roll nu när siffrorna visar stadigt neråt. Nu ska försöka hålla mig och inte väga mig förrän om två veckor igen...

I morgon ska jag resonera lite kring jämvikt och balans eftersom min kropp är på väg till en ny jämvikt utifrån att jag rör på mig mer. Det tåls att tänka kring... Kommer jag orka hålla i med träningen? Hur mycket mer vill jag gå ner? Frågorna hopar sig nu när resultaten kommer.

Steg-pepp!

2012-02-08T23:49:00.005+01:00

Första veckan med stegräknarutmaningen är klar och det gick faktiskt riktigt bra! Jag går i snitt 8 000 steg en vanligt dag till och från jobbet och under arbetstid. Veckan resulterat i 60 887 steg genom promenader plus 28 400 tack vare fyra träningspass omvandlade till steg. Jag brukar inte omvandla träning till steg i vanliga fall, men jag gör det nu under februari under stegutmaningen. Totalt 89 000 steg på en vecka låter galet mycket! Och ändå så har det inte inneburit så mycket extra ansträngning egentligen... Det roliga har varit att hålla extra koll på hur långt jag gått varje dag och även planera för att få ihop stegen.

Jag inser åter igen att jag har en stor fördel av att jag går till och från jobbet varje dag och avverkar 6 000 steg bara därigenom... Blir lite nyfiken på hur mycket ni som läser använder er av stegräknare. Berätta, berätta!

Ännu mer motion....

2012-02-05T18:34:00.003+01:00

Det är rackarns kallt nu, men stegräknaren sitter på och helgen har bjudit på några extra promenader i solsken och med rimfrost på ögonfransarna. Inte nog med att jag satsar extra på träningen, nu har jag även anslutit mig till en väns stegsatsning. Hon utmanade i veckan alla i sin omgivning att under februari gå 10 000 steg/dag och jag var inte sen med att haka på. Så nu är det helt enkelt stägräknare på bältet och träningsväskan på axeln som gäller. Hela tiden. Typ. Jag har bestämt mig för att inte väga mig förrän om någon vecka eller två, så att jag inte hänger upp mig för mycket på hekton och gram hit och dit. Förra veckan blev det både måndags- och fredagsträning och idag spenderade jag några timmar på badhuset med en vän och hennes två småtjejer så jag fick tjänstgöra som ställföreträdande hopptorn/klätterställning och lektant. Det var riktigt kul men visst känns det i kroppen att jag åkt vattenrutschkana om och om igen.... I morgon är det ny vecka och jag ska börja med ett träningspass på Itrim så att jag kommer igång ordentligt.

-2,6!

2012-01-23T21:21:00.005+01:00

Vågen traskar äntligen neråt! Förra veckan drog mitt lilla experiment igång, nämligen att träna minst tre dagar i veckan och samtidigt käka handfast minus så ofta jag bara kan. Det gav minsann avkastning på vågen idag... Min vägning förra veckan visade att jag hade en del vatten i kroppen så jag fick rådet att väga mig efter en vecka igen och voilá. Det känns extra bra med tanke på att jag tränade efter jobbet i fredags och även påbörjade den här veckan med träning. I min lilla guldstjärne-tankevurpa ger jag mig själv extra fina stjärnor när jag tränar fredag eller måndag.

Förra tisdagen gjorde jag första passet på Itrim på länge och hade totalt glömt bort att det faktiskt var jobbigt och ansträngande (?!?) så jag körde på ordentligt på första varvet, vilket bidrog till att jag var helt slut när jag var framme vid tredje. Hjärna glömmer uppenbarligen fort...

En annan reflektion jag haft är att mer träning kräver bra mycket mer logistik. Och planering. Träningsgrejer ska packas ner, packas upp, torka, packas ner, packas upp, byta väska mitt i allt, packas ner, packas upp, tvättas och så vidare.... När man dessutom blandar flera typer av träning så blir det inte lättare. Satsningen nu är igång i alla fall och kroppen svarar. Precis som den ska. Är det inte fantastiskt?

Back to basics

2012-01-16T20:22:00.003+01:00

Jag har ägnat en del tid och kolla gym och träningsanläggningar för att hitta stället som ska funka som komplettering till dykningen. Men jag måste erkänna att jag även har saknat enkelheten i Itrims cirkelträning - inte tänka, bara köra. Så när jag gick förbi Itrim idag och pratade med min kära hälsorådgivare så suktade hon mig med lite träning igen och jag var inte sen med att nappa. Centret ligger ju bara 100 meter från jobbet så det är perfekt att komma igång med cirkelträning igen och få en schysst skjuts in i våren! Jag blev ovanligt taggad och ska träna redan i morgon. Jag ska höja min ambitionsnivå nu och målsättningen är att gå dit minst 3 gånger i veckan. Jag MÅSTE utmana mitt huvud och se vad jag klarar av....och jag behöver alstra lite energi nu inför SM i slutet av mars. Det här kan bli en hjälp att även öka lusten i bassängen. Jag har sagt flera gånger att jag aldrig kommer bli en person som tränar nästan varje dag, att jag inte är den typen.... Men jag har ju inte den blekaste aning om jag inte provar!! Jag funderar på att göra det här till ett experiment i två månader och sen utvärdera hur det gått. Ska bli sjukt kul!

Pluspoäng och guldstjärnor...

2012-01-09T16:13:00.005+01:00

Ett tankeverktyg jag ofta använder i vardagen är att tänka på mina olika val som pluspoäng. En föreläsare jag hade i ledarskap sa en gång "Det finns bara två måsten i livet - Vi måste dö och vi måste välja". Vi måste till exempel inte betala räkningar, men vi väljer att göra det för att vi inte vill ha konsekvensen av en obetald räkning, nämligen en skriftlig påminnelse. När vi gör val som rör vår hälsa kan vi alltså ta en extra funderare innan vi väljer. Vi måste inte träna, men vi väljer att göra det för att må bättre.... Ni fattar principen...

När jag exempelvis väljer att ta trapporna så får jag pluspoäng. Om jag dessutom tar trapporna trots att hissen är nere på bottenplan och jag har bärkassar i händerna så får jag en guldstjärna.... Jag håller egentligen inte koll på totalpoängen, men det är själva tankeverksamheten som är grejen. Det låter säkert knäppt, men det är verkligen ett enkelt sätt att belöna bra val jag gör samtidigt som jag är medveten när jag gör sämre val. Jag räknar inte minuspoäng men när jag tar hissen eller bussen tänker jag ändå att det är ett sämre val. Medvetenhet är nyckeln och poängen med verktyget är att få så många pluspoäng som möjligt varje dag eller varje vecka. Vilka dagliga val skulle du ge dig själv pluspoäng för? Ta en funderare....

PS. På klubbmästerskapet i slutet av december så simmade jag 50 meter och höll andan i 3 min och 9 sek. Inga rafflande resultat men en bra måttstock inför att jag nu ska träna mer strategiskt inför SM som går av stapeln i slutet av mars.

Kort minne...

2011-12-20T17:33:00.008+01:00

"Nu har jag den senaste veckan läst hela din blogg från år 2009 och fram till nutid. Jag har stäckläst och min sambo har inte fått kontakt med mig ibland. Jag har skrivit in mig och ska börja på Itrim den 16/1 och jag känner mig lite rädd för detta. Jag har tidigare varit en viktväktare och har varit emot att späka mig, jag har velat göra det skonsamt och nyttigt för kroppen. Nu känner jag att jag inte orkar gå den långa vägen som jag gått så många gånger. Väldigt uppmuntrande då att läsa din fantastiska blogg. Jag hoppas din lust och instpiration kommer tillbaka snart för jag är ivrig att läsa om dig och ditt kämpande framförallt med vikten men även med fridykning.
Kramar Elisabeth"

Det är kommentarer av den här kalibern som på en millisekund ger mig all energi tillbaka till att vilja skriva och dela med mig!! Jag insåg direkt när jag läste Elisabeths kommentar att hon är i samma läge som jag var för drygt 2,5 år sedan. Tiden innan jag bestämde mig för att ta hjälp av Itrim surfade jag runt på massvis av bloggar för att förstå vad jag skulle få gå igenom. Det var en otroligt inspirerande tid och det gav massa energi just i det läget då jag hade nått botten... Min blogg måste fortsätta vara sättet att betala tillbaka till alla de som fortfarande står inför sitt vägskäl. Eller till de som kämpar på med sin livstilsförändring och att bibehålla de bra vanorna som vuxit fram.

Tack, Elisabeth!! Din kommentar blev en väckarklocka och nu finns det bara en väg - nämligen att fortsätta med bloggandet. Jag kommer lägga mer fokus på att förmedla verktyg jag använder i vardagen för att bibehålla vikten och för att fortsätta göra bra val. Jag kommer säkert repetera verktyg som jag fått med mig de senaste två åren, men även andra som jag använder mig av som kommer från min profession som handledare och coach. I morgon är det sista dykträningen för året och vi ska ha ett litet klubbmästerskap - mest för skojs skull, men även för att träna tävlingsnerverna. Återkommer med resultatet i nästa inlägg, som inte kommer dröja tre veckor...

Luften gick ur...

2011-11-22T15:31:00.003+01:00

Oj vad motigt det varit senaste tiden... När jag kom hem efter Italien så gick luften ur mig totalt och jag kände mig näst intill apatisk i flera veckor. Det var som om all energi jag alstrat inför VM var helt bortblåst. Det gällde inte allt jag gjorde, utan främst det som var kopplat till fridykningen. Jag var totalt mättad av att träna fridykning, beskriva fridykning, tänka fridykning, andas fridykning och att vara fridykare...

Nu börjar jag sakteligen återhämta mig och ser ljuset i tunneln. Jag går och tränar rutinmässigt i väntan på att lusten vänder. Vilket den kommer göra. Jag har ingen press på mig att prestera på träningarna just nu, utan jag gör det som faller mig in och det jag har lust att göra där och då. Jag inser att även bloggen kommer hjälpa mig på traven att hitta tillbaka till skrivarlusten så nu är jag officiellt igång igen. Det känns riktigt skönt! Tjohoo!

Tävlingsiver...

2011-09-29T22:33:00.004+02:00

Har känt av lite tävlingsiver nu senaste dagarna och framför allt i helgen. Nu vill jag komma iväg till Italien! Vaknade strax efter sju i lördags och bestämde mig hastigt att ta en långpromenad innan frukosten. Det slutade med att jag gick 1,3 mil innan klockan ens var tio. Snacka om att jag var nöjd sen! Jag gillar verkligen att traska runt när hösten börjar komma, när träden ändrar färg och luften börjar bli krispig. Nu i helgen ska jag hinna med två partaj, däremot så blir det strikt alkoholfritt så att jag inte sabbar för kroppen. På söndag kör jag näst sista träningspasset och fokuset nu är mer att njuta av träningen än att köra skiten ur mig själv. Min uppladdning har jag med mig i kroppen och nu sista dagarna före resan ska jag fylla knoppen med massa extra positiviteter och glädje. Nu är det 7 dagar and counting....

17 dagar kvar!

2011-09-19T22:50:00.006+02:00

Jag har inte försvunnit utan bara bytt fokus för ett litet tag. Det mesta som rör sig i mitt huvud just nu har med fridykningen att göra, med all rätt. Nu har dessutom min andra blogg lanserats via min huvudsponsor Snowfall, så jag kommer blogga om resan till VM framöver. Det gör att min kära viktblogg får vila lite, men när lugnet lagt sig efter 16 oktober så är jag tillbaka till 100% Jag kommer göra sporadiska inlägg men vill ni följa vad som händer med mig så hittar ni mig på snowfall.se/monika

Förra veckan publicerades deltagarlistan inför tävlingen och när jag såg mitt namn på listan blev det ännu mer verkligt att jag faktiskt kommer befinna mig i Italien och tävla med drygt 90 andra atleter inom några veckor. Än idag känns det fortfarande overkligt, samtidigt som jag i min mentala träning verkligen ser mig själv på plats i Lignano, traskandes utmed poolen i mina sköna badtofflor och med ett stort lugn inombords. Det är en riktigt trevlig mental bild och jag låter den sjunka in riktigt ordentligt.

Dagens inspiratör!

2011-09-13T22:22:00.004+02:00

Idag fick jag göra något som jag länge längtat efter - att hålla en presentation kring min resa med Itrim. Fick en förfrågan av mitt center om jag kan tänka mig berätta om min viktminskning med Itrim i samband med ett seminarium för blivande hälsoutvecklare. Vilken ära! Jag hade en halvtimme till förfogande och jag pratade på om min bakgrund, mitt vägskäl och hur jag tagit mig till den punkt där jag är idag. Studenterna ställde kanonbra frågor och jag kände hur jag verkligen lyckades förmedla mina lärdomar och tankar kring allt som hänt de senaste två åren. Jag fick helt klart mersmak och hoppas att jag får chansen att göra något liknande igen.

Idag är det 23 dagar kvar till VM och jag känner stundvis att jag inte hinner med mig själv. Det är intensivt på jobbet just nu och det kommer inte lugna ner sig förrän i samband med att jag åker på tävlingen. Ska återta mitt fokus på mentala träningen och självklart även träningen i bassäng. I morgon är det äntligen dags att kasta sig i vattnet igen. Från och med i morgon är dessutom dräkten ännu coolare eftersom Snowfall-trycket är på plats. Tjohoo!

Monika is sponsored by...

2011-09-01T22:01:00.011+02:00

Nu går dagarna fort och det är 35 dagar kvar till VM. Veckan började med glädjebeskedet att webbyrån Snowfall blir min huvudsponsor. Jag väljer att kalla dem för min huvudsponsor eftersom de 'köpt' en reklamplats på min dräkt. Det har i sin tur finansierat min resa ner till Italien vilket är helt underbart! Jag gick som på moln hela måndagen tack vare beskedet. Har fått höra av andra fridykare att det inte är helt lätt att ordna sponsring i den här lilla sporten.... så jag som rookie i sammanhanget verkar ha åstadkommit något bra.

Nu till veckans lågvattenmärke... Igår natt slog höstens förkylning till och jag vaknade med halsont och allmän hängighet. Innan jag hunnit meddela min tränare att jag hoppar över onsdagens pass hann jag få ett sms av honom där han berättade att han skulle utebli från kvällens träning eftersom han blivit dålig. Han hade snabbt fixat att en annan klubbkamrat skulle vara stand in som coach och hjälpa till med att mangla mig under träningen.... Här märks det vilket stöd jag har av grabbarna! Helt underbart! På sätt och vis är det tur att förkylningen kommer nu och inte dagarna innan resan. Nu hinner jag förhoppningsvis bli frisk till söndag så att jag inte missar ännu en träning.

I söndags var det ett inslag på Sporten på SVT om just fridykning och om Anneli Pompe som ska tävla i VM i djupfridykning i Grekland om några veckor. Hon har förutom mental träning även använt sig av hypnos för att kunna prestera ännu bättre. Det är samma hypnos- tränare jag ska till på lördag och det ska bli SÅ spännande! Det är första gången jag ska testa det och nu när jag är VM-atlet så har jag förmånen att få extra stöd av Ulf som är landslagshypnotisör för tävlings-fridykarna i Sverige. På söndag kan jag berätta mer om den upplevelsen...

Hej mjölksyra!

2011-08-24T23:15:00.005+02:00

Igår var det dags för ännu ett hårt träningspass i simhallen och jag fick smaka då en och annan dos mjölksyra. En av mina klubbkamrater har utnämnt sig själv till min huvudtränare, eftersom han vill hjälpa mig med träningsuppläggen och förberedelserna inför VM. Jag är sååå tacksam att han förbarmar sig över min träning med tanke på att jag inte är så rutinerad när det kommer till mer strategisk träning inför tävling. Det intressanta är att jag flera träningar i rad bett honom att lägga upp träningen hårdare än gången innan. Jag har gjort det när jag märkt att jag inte tagit ut mig tillräckligt. Känns som en ovanlig sits, eftersom jag vanligtvis brukar ge upp när det börjar bli allt för jobbigt. Och det beteendet verkar hålla på att vända. Jag har även märkt att jag gillar intervallträningen vi kör i vattnet, det här med att kämpa intensivt under ett kortare intervall, sen vila och sen köra hårt igen. Just den här träningen kommer göra mig mer uthållig senare.

Till råga på allt ska jag gå och få hypnos av en kille i Stockholm som håller på med olika typer av coaching både när det gäller fobier, viktminskning och framför allt för idrottare. Han är också fridykare och har sett att hypnos hjälper att till att öka prestationerna som en slags mental dopning. Det blir spännande att se hur mycket det bidrar. Jag ser det som ett bra tillägg till allt annat jag gör för att förbereda mig - skaffa bättre utrustning, förfina min teknik, meditera och träna styrka. Kommer såklart rapportera via bloggen hur allt fortskrider... To be continued...

Var och vägde mig nu i veckan, men både jag och min hälsorådgivare ogiltigförklarade remsan eftersom jag hade massvis med vatten i kroppen. jag gillade reaktionen och gick ändå därifrån med relativt lätta steg. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så håller jag koll på maten och motionen, men främst så ser jag till att stå still i vikt. Förhoppningsvis kommer det ändå ske något på vågen nu när jag tränar hårdare och försöker hålla mig till renlevnad helt och hållet. I helgen ska jag hjälpa några vänner flytta och på söndag bär det av till simhallen med jättefenan. Fokus, fokus, fokus....

Dräkt och fena. Check!

2011-08-10T19:14:00.007+02:00

Nu är min tre veckor långa semester över och jag är inne på andra arbetsveckan redan. Hittills har det varit relativt lugnt på jobbet och hjärnan har fått en mjukstart. Förra onsdagen testade jag hajdräkten för första gången och den var kanonbra! Jag körde teknikträning och testade hur mycket bättre glid jag hade i vattnet. Det är svårt att säga exakt, men några meter längre kom jag i alla fall tack vare dräkten. Insåg även att den inte är gjord för personer med byst, så jag övervägde ärligt talat att ha en sport-bh under. Men det behövdes inte till slut... Nu fortsätter veckor av både fridykning och annan träning i form av powerwalk men även styrketräning med gummiband hemma. Tro det eller ej men jag har redan kört några meditationspass för att bättra på balansen i knoppen. Det är relativt enkelt och framför allt otroligt rogivande.

Var och vägde mig idag på Itrim och jag har gått upp ett kilo senaste månaden och det känns kanonbra. Inte att jag har gått upp, men att jag "bara" gått upp ett kilo under semestern. Boven i dramat är inte maten, utan snarare den rackarns alkoholen... Lätta sommarrätter varvas med goda viner och kall öl. Hursomhelst så har jag klarat av ännu en sommar med inte allt för stor viktuppgång.

Nu när jag räknar efter så har jag hållit min viktnedgång -20 kilo sedan ett år tillbaka. Och det är inte alls illa... Men vikttankarna stör mig trots allt och jag har verkligen inte orkat lägga fokus på de resterande kilon jag vill gå ner. Om jag skulle låta som min coach på Itrim så skulle hon säkert fråga "Hur nöjd känner du dig just nu?" och jag skulle säkerligen svara något i stil med "Jag är väldigt nöjd just nu, men vill ändå klara av att gå ner resterande kilon." Frågan kanske i grunden handlar om varför jag ska gå ner resten om jag känner mig nöjd...?

Om jag skulle resonera högt på den frågan skulle jag säga att det har att göra med min målbild i huvudet - bilden där min kropp ser annorlunda mot vad den gör idag. Bilden av att jag kan köpa kläder överallt i storlek 40-42. Bilden av att jag är normalviktig. Bilden av att jag är lättare i kroppen när jag springer. Jag fortsätter pausa bandspelaren i huvudet och byta till en kasett som handlar om fridykning. Mitt fokus måste ligga på att träna vidare inför tävlingen i oktober och inte låta stressen som har med vikten att göra ta över. Så måste det bli. Jag vill inte riskera att ljudbanden trasslar ihop sig i huvudet och det blir en pannkaka av allt. Så. Får. Det. Bli.

Ätligen semester!

2011-07-11T19:50:00.004+02:00

Nu har jag varit offline ett tag och jag njuter av semestern i fulla drag. Jag har funnit lugnet hemma hos min mor och styvfar som bor ute på landet i Småland och tillbringar för tillfället dagarna med trädgårdsarbete och slappande. Dagarna går i sakta mak och jag har snart varit här en vecka. Datorn har fått vila hittills och det är andra gången jag haft igång den på en vecka. Enda anledningen till att jag drog igång den idag var att jag var tvungen att få iväg några mail som hade med VM att göra. Nästa vecka ska anmälan skickas iväg och sen är det verkligen på riktigt... När semestern är slut blir det dykträning två gånger i veckan så att kroppen vänjer sig att vara i vattnet regelbundet och sen ska den så klart även testas och pressas så att resultaten börjar komma. Det ska bli otroligt spännande med förberedelserna. Jag drömde om tävlingen häromnatten och jag var aningen uppspelt när jag vaknade. Tror drömmen kom av att jag tänkt massor på finansieringen senaste dagarna. Nu när anmälan ska göras ska anmälningsavgift och boende betalas och det landar på nästan 7000 kronor. Som jag ännu inte har i sin helhet. Sen ska resan bokas också... Om allt går som jag vill kommer resan betala sig genom sponsring. Jag har två företag på gång som vill sponsra på något sätt men jag har ännu ingen deal klar. Därav har det varit en del grubblande på sistone. Men nu så är det semester som gäller och på måndag åker jag hem och återgår till mina semesterrutiner hemmavid med dagsturer till badplatser och umgänge med vänner som inte är bortresta. Hoppas ni också njuter av ledighet och avkoppling. Tjingeling!

Dra mig baklänges!

2011-06-23T21:42:00.009+02:00

Nu är det först dags att summera tvåveckorsutmaningen. Det gav nästan inget resultat på vågen... Däremot så har jag arbetat upp ett sug efter att ta snabba och långa promenader på ca en mil. Första veckan fick jag till två pass och andra veckan blev det tre. Så med andra ord så är jag nöjd.

Men nu händer det andra grejer som jag inte riktigt hunnit smälta.... Jag har inte varit på dykträning på några ca tre veckor eftersom studentfiranden och annat kommit i vägen. Men så igår begav jag mig till simhallen för att göra ett efterlängtat pass under ytan. Jag fick en nyhetsuppdatering som heter duga... Min klubbkamrat Peter berättade att jag har sista kvalplatsen till VM i poolfridykning i Italien i oktober. VM!!! Fatta!! VM!!!

Jag skrattade hejdlöst till en början och tyckte situationen var extremt komisk. Okej att det är en liten sport, men att jag skulle kunna få en plats på en internationell tävling lät som ett rent aprilskämt. Han förklarade att jag kvalat in, trots ett medelmåttigt resultat som placerade mig sist på SM. Anledningen är att några av dem med bättre resultat inte ska delta och då har det automatiskt gett en öppning för oss som funnits längre ner på resultatlistan. Grenen jag kommit med i är längdsimning utan fenor. Jag simmade endast 56 m på SM och ska jag nå en ok nivå i oktober så måste jag klara minst 75 meter.

Jag körde igång och tränade och lät mitt fokus glida över på den sköna känslan att vara i bassängen igen. Men så på vägen hem föll poletten ner. Chocken började skölja in över mig... Jag insåg direkt att det här är en chans som kanske aldrig kommer igen. Och med tre månader kvar till tävlingen så skulle jag faktiskt kunna träna upp mig till en (enligt mig) godkänd nivå. Frågorna hopade sig under promenaden och jag började känna mig mer och mer upprymd. Kan jag ta ledigt från jobbet? Vad kommer det kosta? Har jag råd att åka? Och svaret kom nästan lika fort. Det kommer ordna sig.

Vid morgonkaffe på jobbet berättade jag det osannolika nyheten och kollegorna gav mig direkt sitt fulla stöd. Mina chefer meddelade även under dagen att de kommer sponsra mig med tusen kronor. Då är det bara några tusenlappar kvar tills jag är i hamn. Allt som allt kommer denna trip kosta mig 8-10 000 kronor. Det är ingen summa jag har på sparkontot idag, men jag är på god väg. To be continued....

I morgon förmiddag åker jag ut på landsbygden och firar midsommar med goda vänner. Det kommer både bli sillunch, traditionellt firande nere på byn med midsommarstång och "små grodorna..." och sen grillning och femkamp på kvällen. Måtte vädret hålla i sig. Passar på att önska en glad midsommar!

Tvåveckors....

2011-06-07T22:33:00.007+02:00

...utmaning! Har haft flera veckor med allt för lite motion och det suger. Jag har haft olika uppdrag på jobbet som gjort att jag inte ens fått mina dagliga promenader till och från jobbet och på kvällarna har jag haft för mycket inbokat så jag har inte tagit igen det. Så. Nu kör jag en tvåveckors utmaning där jag förutom min timmes promenad ToR till jobbet ska köra några extra pass med typ powerwalk - ombytt till träning och i högre tempo än den vanliga promenadlunken. Målet är att få till minst 2 extra pass varje vecka. Började redan idag med tur på en timme och en kvart. Jag var helt slut när jag kom hem, men fasiken vad bra det kändes. Det här kommer gå hur bra som helst! Jag fixar inte just nu att ta mig ut och springa så som jag tänkt så det här sättet får bli vägen till löpningen. Jag sprang några kortare sträckor och kände mig lätt i benen så jag ska försöka göra samma sak nästa promenadpass. Till råga på allt så tog jag häromveckan i hand på att springa en halvmara på Göteborgsvarvet nästa vår så det har stressat mig en aning när det kommit till att ta på mig nya löpartightsen (som för övrigt syns på bilden). Men bara liiite stressad. Resultatet sen dess har kort och gott varit att jag inte varit ute och sprungit...

Var förresten och vägde mig på Itrim idag och förutom att vikten tagit ett mikrosteg uppåt så var en del av mina andra värden helt jättekonstiga. Åt rätt håll förvisso, men ändå. Enligt de andra siffrorna har jag jättemycket vatten i kroppen och jag har svårt att tro att jag samlat på mig nästan tre kilo extra vatten. Fettmassan var också konstigt låg och nu ligger jag plötsligt i den övre kanten på spannet "desirable range".... Helmysko! I och med att jag har koll på tidigare värden så ser jag att just veckans siffror är märkliga. Men jag kör på med utmaningen och är mäkta nyfiken på vad den extra träningsinsatsen ger för utslag på vågen. Det är nästan som en retorisk fråga och jag vet att det kommer bidra till en nergång eftersom min kropp svarar hyfsat fort när jag rör mig mer eller mindre eller äter enligt handfast eller handfast minus. Men jag behöver putta mig själv just nu för att inte dras med och enbart ägna mig åt sommar-slappheten-sittandes-i-solen-med-en-bra-bok. Så putt-putt och iväg!!

Ägg och vitaminer

2011-06-06T20:33:00.003+02:00

Jag älskar verkligen ägg! Är det något särskilt livsmedel jag inte skulle vilja vara utan så är det just ägg. Skulle klara mig utan proteinkällor som kyckling eller kött men inte ägg... På helgerna gör jag ofta omelett till frukost och det blir lite den där hotellkänslan. Min familj ute på landet har höns, så varje gång jag är och hälsar på brukar jag få med mig en kartong hem. Närproducerat is the shit! Även om jag nu brukar frakta äggen några mil från produktionsorten...

Har alltid varit nyfiken på exakt vad ägg innehåller förutom protein - och som av en slump så följde det med en informationsfolder i senaste kartongen jag köpte. Snacka om att jag blev förvånad! Ägg innehåller tydligen mer vitaminer än många grönsaker. Ett enda normalstort ägg (58 gram) ger så här stor andel av rekommenderat daglig intag, RDI, för några viktiga vitaminer och spårämnen. Genomsnitt för personer 18-60 år. Källa: Svenska ägg

Vitamin E, 36 %
Vitamin B12, 39 %
Selen, 29 %
Vitamin A, 17 %
Riboflavin, 17 %
Folat, 11 %
Vitamin D, 11 %
Zink, 10 %

Inspirationsträff

2011-05-25T22:19:00.005+02:00

Nu har jag varit borta liiiite för länge igen. Jag har haft två väldigt intensiva veckor på jobbet men jag har i alla fall tagit mig tid att läsa lite bloggar under tiden jag själv inte skrivit något. Den inspirationen behövs regelbundet. Idag var jag på en inspirationsträff på Itrim för oss som är eller har varit viktminskningskunder. För många var det en kär återträff, medan några som går och tränar där regelbundet fick en trevlig kväll med lite uppfräschning och påminnelse om vårt nya förhållningssätt till mat och motion. Träffen var ett initiativ av en viktminskningskund som började på Itrim för ca tre år sedan. Tanken är att det ska genomföras liknande träffar med jämna mellanrum för att ge 'gamla' kunder möjligheten att återknyta kontakt med varandra och centret. Behovet av stöd minska inte direkt bara för att man genomfört sina två år i programmet...

Personalen gick igenom några punkter som både forskare kommit fram till och Itrim erfarit när det gäller varaktig viktminskning. Tycker punkterna sammanfattar allt det jag jobbat med senaste åren.

- Beteendeförändring
- Uthållighet
- Energibalans
- Målmedvetenhet
- Resultatuppfyllelse
- Stödresurser
- Individanpassning

Det finns helt enkelt inga genvägar och det är något som verkligen präntats in i huvudet det här senaste två åren. Men med tiden blir det lättare och livsstilen blir till en självklarhet. Mötet var inspirerande på många sätt, men framför allt fick jag ny energi att ta itu med resterande åtta kilon. Jag har slarvat med träningen senaste tiden, men tack vare att jag hållit mig till mycket grönsaker så har jag trots det gått ner lite i taget. Nu ska jag formulera om mina mål så att jag får en skjuts på vågen igen. Bifogar en nytagen bild från i helgen med min favoritfärg på klänningen. Noterade just att jag passerat 8000 unika besökare på bloggen!! Helt otroligt!!! Kommentera gärna om det är något särskilt ni vill att jag skriver om. Tjingeling!

Vågen och ödet?

2011-05-05T23:13:00.006+02:00

Jag undvek vågar i måååånga år under min viktuppgång. Idag vet jag att det hade att göra med att jag blundade för att kilona lades på en efter en... Men sedan jag startade på Itrim 2009 har jag haft ett bra förhållande till vågar eftersom jag haft kontroll över det som den visar. I och med att jag inte haft någon våg hemma så har min coach och jag kommit överens om att jag ska väga mig på Itrim varannan vecka. Oavsett om det har varit en måndag efter nyår eller en måndag efter påsk så har jag gått dit och ställt mig på supervågen... Utan ångest. Känslan av att se resultatet på fort och kunna ta kontroll har varit viktigt för mig och senaste gången jag vägde mig nu efter påsken så fick jag beröm för just den inställningen.

Sedan så hände följande. Jag hittade min gamla dammiga våg i en oupppackad flyttlåda för några dagar sedan... Batterierna var helt döda och jag bestämde mig för att återstarta den efter alla års uppehåll. Jag köpte batterier idag efter jobbet, satte ivrigt i dem i vågen nästan direkt när jag kommit hem och jag ställde mig på den.... Nada! Den var död. Jag tar det som en tydlig signal att jag inte ska ha någon våg hemma - ännu. Jag kan tänka mig att jag kommer ha svårt för att bara väga mig en gång i veckan, så jag fortsätter med varannan-vecka-vägning till dess att jag är redo.

Extra steg

2011-04-28T21:54:00.004+02:00

Kvällen igår spenderades på en solig uteservering och jag åt stans godaste köttbullar på restaurangen och drack två öl. Två ytterligare väninnor anslöt och det blev en riktigt mysig födelsedag!

Idag fick jag ett ordentligt ryck när jag kommit hem efter jobbet. Min älskling var tvungen att jobba över så vår lilla inplanerade middag uteblev tyvärr och då tog jag chansen att bege mig ut och röra på mig. En bidragande orsak var även att jag inte var på dykträning igår... Jag tog därför en timmes promenad direkt efter hemkomst. Bytte till träningskläder, slängde i mig en måltidsbar innan och satte på P3 Kultur i min lilla iPod. Det var inte lika soligt som det varit tidigare under dagen vilket var rätt skönt ändå. Jag promenerar inte i svettig-power-walk-stil, men håller ett lite högre tempo än när jag traskar i lugn och ro och då är det ändå skönt att det är lite svalare. När jag kom hem så åt jag en burk kesella med lite fun light som smaksättning för att få i mig en dos protein. Jag måste ha fått någon energichock efteråt för jag somnade på soffan nästan direkt. Brukar inte vara trött till den graden, mer än när jag ätit sent av någon anledning och kroppen får fullt upp med att förbränna. Låg och halvslumrade någon timme och sen piggnade jag till när Aktuellt började. Det kan egentligen vara så enkelt att jag blev trött av promenaden... Ska försöka gå ut och gå extra promenader oftare, framför allt när jag missar någon träning. Vill öka min vardagsmotion nu så att jag börjar förbränna lite mer än vad jag redan gör. Dessutom gillar jag verkligen långa promenader för hjärnan hinner processa en hel del under tiden. Mer promenader till folket!

Påsknytt

2011-04-26T21:40:00.002+02:00

Det var inte nådigt att gå till jobbet idag efter några dagars påskledighet... allt gick som i slow motion och huvudet hängde inte riktigt med. Lite som när man varit på semester och har en startsträcka innan man funkar normalt igen. Så kändes det idag. Helgen har jag tillbringat ute på landet i Småland där min mamma och styvfar bor i ett stort hus vid en sjö och med en bonde som närmsta granne. Det var hur mysigt som helst och det är första visiten sedan de flyttat dit. Som tur var hade jag ett par blåbyxor från Fristads som jag kunde lufsa runt i. Tyngsta dagen var i fredags då jag rev hönsgården vid gamla torpet de flyttade ifrån för två veckor sedan. Det gick på två timmar men jag var rätt slut efteråt. Jag älskar den här typen av kroppsarbete! Alla gör sitt och då och då tar man en paus tillsammans och tar en kopp kaffe i solen. Den fortsätter man jobba. Kroppen får sitt och hjärnan får använda tiden till att fundera över allt möjligt. Underbart! I morgon är det min födelsedag, så jag ska hoppa över dykträningen och gå ut och käka och dricka några öl med en god vän. Mer än så kommer det inte att firas i år, utan nästa år när jag fyller 35 får det smälla lite högre på festkontot. Hurra!

Sol och förkylning!

2011-04-10T17:29:00.004+02:00

Helgen har gått helt i förkylningens tecken. Veckan började kanonbra som ni vet med första löprundan i måndags, men sedan på onsdagen började jag bli rosslig i halsen... Jag ignorerade det och skuttade iväg som vanligt till dykträningen. Jag fick chansen att träna med en så kallad monofena som ser ut som en sjöjunfrufena och det gav mina vader ett extra träningspass kan jag lova... Men så i fredags slog det till lagom till veckans sista arbetsdag. Det kändes som om den aldriv ville ta slut. Näsan rann och jag hostade, men hade några viktiga möten som jag inte ville missa. På vägen hem köpte jag ingefära och Echinacea och sedan bäddade jag ner mig i soffan. Jag sov tre timmar i streck när jag kom hem vid fem så jag antar att kroppen behövde det... Nu verkar det tack och lov som om förkylningen faktiskt släppt lagom till måndag. Passade på att ta en riktigt skön långpromenad i solen idag och odla lite fräknar under tiden. Jippie!

Löpning. Check!

2011-04-04T21:23:00.006+02:00

Idag var det dags för dagen D - dagen då jag skulle ge mig ut att springa igen efter 10 års uppehåll och även inviga löparskorna jag köpte i slutet av oktober. Det har varit ett stort steg att komma iväg och nu idag var det alltså dags. Jag peppade mig själv hela dagen på jobbet för att förbereda mig mentalt på löprundan. När jag kom hem bytte jag snabbt om till den outfit jag hade då för tio år sedan. Jackan satt inte så löst över höften som jag hade önskat, men det spelade ingen roll. Jag joggade sakta något kvarter, men kände rätt snart att benen blev stumma. Gick istället i raskt takt ca 30 meter sen sprang jag någon minut. Och så där höll jag på hela rundan som var ca 2,5 km. Efter ett tag märkte jag att flåset kommit igång och jag orkade springa längre sträckor. När jag var tillbaka hemma igen så kändes benen blytunga och jag stretchade direkt när jag kom innanför dörren för att slippa stelhet och träningsvärk. Tror dock jag får leva med lite träningsvärk i morgon men det är det värt...

Jag hade en helt annan bild av hur det här första passet skulle se ut när jag visualiserade det tidigare i huvudet, men jag är glad att jag kom iväg och härifrån kommer det bara bli lättare. Det har tagit lång tid att få ändan ur vagnen men nu känns det inte svårt att planera in redan nästa träningspass i löpdojjorna. Innan veckan veckan är slut ska jag ut igen och då ska jag försöka springa längre sträckor. Heja Monika!

SM-debut

2011-03-30T23:44:00.004+02:00

Nu är jag klar med min tävlingsdebut! Det har tagit några dagar att smälta alla nya intryck efter helgens tävling i Göteborg. Det var lite anspänning i fredags när vi kom fram och alla skulle registreras hos tävlingsarrangören och det skulle genomföras läkarundersökning. Som jag nämnt tidigare så är det här en liten sport och alla känner alla i princip. Jag mottogs med öppna armar av mer rutinerade tävlingsfridykare och med en härlig värme av de som arrangerade tävlingen. De brinner för fridykning och vill göra allt för att sporten ska bli mer etablerad. Hur gick det då...? Jo, jag hade som mål att sätta personbästa i samtliga grenar. Och jag lyckades i två av grenarna!!

På fredagen tävlade jag i grenen där man ligger stilla och håller andan i en grund pool. I den grenen är mitt personbästa 4 min 27 sek. Nu på tävlingen klarade jag 'bara' 3 min 6 sek. Det var aningen nervöst, men efter första dagen så släppte det. Dag två skulle jag simma längdsim utan fenor i en 25-metersbassäng och där lyckades jag simma 56m, dvs lite mer än två längder. Sista dagen var det dags för längdsim med fenor i en 50-metersbassäng och det var en gren som jag från början inte skulle tävla i, men jag ställde upp för att det var för få damer anmälda till den grenen. Jag klarade 67 meter i den grenen och jag satte personbästa även där.

För att ge lite perspektiv på hur bra den bästa tjejen är så presterade hon 5 min 15 sek, 145 m och 174 m i samma grenar. Hon satte svenskt rekord på damsidan i de två sistnämnda grenarna. Helt otroligt..... Men med tanke på att jag tidigare klarat fyra och en halv minut i andhållning och hon vinner med 45 sekunder mer än det så har jag bra förutsättningar i alla fall i just den grenen. I längdsim utan fenor räckte 85 meter till en bronsmedalj, så även där kommer jag kunna komma upp i högre nivåer med lite mer träning. Nu blev det mycket förklaringar, men det är en rätt okänd sport och jag vill så klart passa på att berätta hur det funkar för att fler ska förstå.

Jag är jättenöjd med min prestation utifrån att det var min absolut första tävling och jag ser verkligen fram emot att fortsätta tävla. Helgen har varit väldigt inspirerande och framför allt motiverande. Jag ska sätta upp mål för vad jag vill uppnå med fridykningen och därigenom kommer övrig träning att falla på plats. För mig funkar det inte att enbart sätta upp ett mål att träna ett visst antal gånger per vecka. Punkt slut. Frågan är varför tränar jag och vad vill jag uppnå med träningen. Jag kommer definitivt bli mer motiverad att ge mig ut att springa när jag vet att konditionsträningen på land kommer göra mig till en bättre fridykare. Kanske kommer jag igång även med yoga och meditation för att bli en bättre och mer balanserad fridykare. Effekten på lång sikt blir ett hälsosammare liv och ett liv där jag är mer tillfreds med mig själv än vad jag redan är. Nu - tre dagar efter att SM avslutats, fattar jag att fridykningen blir en väg dit. PS. Till råga på allt så var jag och vägde mig i måndags och vågen pekade ett halvt kilo ner. Fortfarande utan måltidsersättningar. Hurra!!

Packad och klar!

2011-03-24T22:58:00.003+01:00

Nu är fenorna och prylarna nerpackade inför helgens tävling i Göteborg. Dagarna har närmat sig med stormsteg och jag fick verkligen en förhöjd puls när jag såg mitt namn på startlistorna som blev klara nu i veckan... Helt plötsligt blev tävlingen än mer verklig. Jag har alltsedan dess haft något slags mantra i huvudet som sagt lugnande saker till mig. Jag åker dit som en gröngöling, en underdog, en färsking. Det finns inte en massa förväntningar på mina resultat. Den enda som har förväntningar är jag själv. Jag åker dit med inställningen att jag tävlar mot mig själv och att jag ska kämpa för att slå mina personliga rekord i varje gren. Det som är så underbart är att vi är ett större gäng som åker från min klubb, så mycket av tryggheten kommer ligga i att jag är omgiven av personer jag tränar med varje vecka och som jag har väldigt roligt med. Jag ser verkligen att helgen kommer vara fylld av massa skratt och humor. Jag vet så klart att nervositeten kommer komma med 39 andra atleter i närheten som alla ska försöka göra samma sak som jag - att slå sina rekord och göra sitt allra bästa. Men norvositet är bra. Det gör att jag håller mig alert och fokuserad, precis som när jag ställer mig och föreläser för en skara helt okända människor som granskar mig från topp till tå. I morgon smäller det och bassängen blir min scen! Håll tummar och tår för att allt går min väg! Utförlig rapport kommer efter helgen. Tjohooo!

Tjock hjärna

2011-03-15T22:12:00.004+01:00

Sprang till Itrim igår och tog en remsa för att kolla läget på vågen. Tyvärr så går det inte neråt än men jag håller modet uppe ändå med extra promenader förutom dykningen så klart. I mitt huvud så är jag fortfarande tjock och varje gång jag ställer mig på vågen så blir jag påmind om att jag i huvudet fortfarande väger mer än vad jag gör. Det är som att varje litet hekto upp eller ner blir som en mindre storm i ett vattenglas. Det är då det är så fantastiskt med en Itrim-coach som ger perspektiv och får skallen på banan igen. Min kära Karin fick mig att fundera över en bra sak. Kan det vara så att jag slappnade av i den stunden som vi reglerade mina viktmål till 90 istället för 85? Det ligger någonting i det. Jag kände mig plötsligt mer nöjd av att 'inte ha så långt kvar'... Det här var verkligen bra perspektiv att fundera kring just nu. Den mentala utmaningen blir att inte slappna av, utan istället påminna mig om mina mål och ta fram mina målbilder som finns där inne i huvudet. Monika som löptränar. Monika som är vältränad. Och Monika som har storlek 40. Vem har sagt att beteendeförändring ska vara lätt?

Apropå beteendeförändring: Nu är det knappt två veckor kvar till SM i Göteborg och jag fick en förfrågan idag om jag kan tänka mig ställa upp och tävla i alla tre grenarna som finns. Det är fortfarande lite overkligt att jag ska tävla i SM. Och inte bara i två grenar, utan alla tre!! Vi är inte så många tjejer som tävlar och det behövs minst fem tjejer i varje gren för att tävlingsanordnarna ska kunna dela ut medaljer så jag överväger att ställa upp i en tredje gren för den goda sakens skull. Den grenen är att simma på längden med fenor och även om jag inte tränat teknik med fenor på länge så kan det bli riktigt kul att ställa upp ändå. I morgon är det med andra ord teknikträning som gäller.

Vill tipsa om en lista för ätzoner jag fick nys om häromveckan. Man kan utifrån den reflektera kring mättnad och hunger. På gruppträffarna pratade vi en del om just hunger kontra att man är sugen och hur man förhåller sig till det. Jag vet numer att jag inte ska skippa mellanmålet till exempel, eftersom jag då blir väldigt hungrig innan middagen som jag normalt äter kring 18. Om jag dessutom handlar på vägen hem från jobbet så brukar hungern påverka mina inköp utifrån vad jag är sugen på just då, istället för att jag handlar utifrån det jag planerat. Jag gör sämre val när jag är hungrig med andra ord. Någon som känner igen sig...?

9 - Sjuk av mättnad
8 - Proppmätt
7 - Fullständigt mätt

6 - Tillfredsställd
5 - Neutral
4 - Lite hungrig

3 - Hungrig
2 - Jättehungrig
1 - Galenhungrig

Tipset utifrån listan är att alltid befinna sig i ätzon 4-6 och framför allt att planera sina måltider så att man inte hamnar i någon av de andra zonerna. Tycker det är en bra lista framför allt om jag reflekterar kring vilka beteenden jag har i de olika zonerna. Håll tillgodo och berätta gärna om vad ni tycker om listan. Nu är det hopp i säng för i morgon blir det en lång dag med utbildning och sen träning till sen kväll. Tjingeling!

Vår!

2011-03-08T18:45:00.003+01:00

Dagarna bara rusar iväg och jag tänker oftare på bloggen än vad jag faktiskt bloggar... Träffade en bekant i fredags och jag höll på att tappa hakan. Jag hade inte sett henne sedan i somras och då såg hon inte ut att må speciellt bra. Hon hade gått upp en del kilon senaste åren och för första gången såg jag att hon faktiskt inte trivdes i sin kropp. Men så i fredags hade hon vägarna förbi jobbet och det var väldigt tydlig att hon gått ner i vikt och inte så lite heller... Jag var snabb med att påpeka att viktnedgången var tydlig och hon berättade gladeligen hur hon gått tillväga - hon hade ätit mer eller mindre som tidigare men tränat mycket mer... Hon har sakteligen gått ner drygt ett halvt kilo i veckan och fram till idag tappat 22 kilo! Det var så himla inspirerande att höra henne berätta. Det krävs riktigt mycket envishet att ta den långa vägen som hon har gjort och jag är så imponerad.

Mötet gav mig massa energi under en annars så seg period. Våren är på intåg och snart är det dags för tävlingen i Göteborg men trots det så är det tungt ändå.... Jag gick riktigt långa promenader både lördag och söndag i det fina vädret för att få massa bra motion och solljus och fräknar. Det blev mer än en mil per dag. Trots det så hänger huvudet litegrann och jag kämpar på för att härda ut svackan. I helgen ska jag åka och ladda batterierna hemma hos familjen så det kommer förhoppningsvis göra susen.

Nytt rekord!

2011-02-28T21:09:00.008+01:00

Har glömt att skriva om senaste utvecklingen på dykfronten... Nu börjar det märkas ordentligt att träningen ger avkastning. Satte nytt personligt rekord i ren andhållning på senaste passet. Jag tävlade mot en annan tjej i klubben, precis som tidigare och tiden bara flög iväg... När jag väl kom upp över ytan så meddelade coachen att jag klarat 4 minuter och 27 sekunder!! Helt galet!!!! Jag hade tänkt satsa på 4'30'' på SM, men nu ska jag nog snarare försöka bryta 5-minutersgränsen. Det vore helt fantastiskt att lyckas med det där och då. Till råga på allt så pressade jag mig inte ens till max. Jag hade utan problem kunnat kämpa 15-20 sekunder till... Det bådar gott inför träningen på onsdag.

Satt ikväll och kollade på lite gamla bilder. Har inspirerats av bland annat Luiza och Elin som lagt upp gamla bilder på sina bloggar nyligen och kände att jag också behöver lite extra pepp med tanke på att jag står still i vikt. Har inte ätit några måltidsersättningar alls senaste två veckorna, vilket förklarar varför vågen står still. Och viktbalans är bra, får inte glömma det.... Bilderna är från 2006-2008 och när jag ser dem blir jag verkligen glad över att jag är där jag är just nu. Bilderna är svunna tider och jag ska inte hamna där igen. Punkt.

Om att hitta hem....

2011-02-21T19:54:00.006+01:00

Jag har alltid varit nyfiken på buddhismen, men aldrig tagit mig tid att sätta mig in i det. Innan jul fick jag tips av en vän att läsa boken "Munken som sålde sin Ferrari" eftersom den på ett enkelt sätt går igenom buddhismens grundstenar. Boken är handlar om en framgångsrik toppadvokat i USA som efter en hjärtinfarkt i rättssalen inser att han bränt sitt ljus i båda ändarna. Han säljer allt han äger och beger sig till västerlandet och ansluter sig till en grupp munkar som lär honom sju tidlösa principer att leva efter. Nu har jag äntligen börjat läsa den och jag gillar den för att den är inspirerande och lättsam. Boken visar ett förhållningssätt till livet som är intressant att utforska...

Light-coaching och nya mål!

2011-02-14T21:41:00.007+01:00

Idag var det dags för varannan-veckas-vägning och träning på Itrim. Vågen visade 97,9 vilket innebär att jag gått ner lite mer än ett halvt kilo sedan förra vägingen. Tjohoo för det! Jag pratade lite med min kära coach Karin efteråt och hon passade på att fråga hur mina mål ser ut här närmast. Jag har sedan länge präntat in i skallen att min målvikt är 85 kg, så när Karin plötsligt gav mig rådet att jag faktiskt borde reglera mina mål så kände jag konstigt nog en lättnad. Mitt mål närmast är helt naturligt att vilja passera 95 igen och sedan fortsätta ner till 90. Hennes förslag var att jag ska sätta delmålen 95, 93 och sedan 90 som mål. Jag nappade direkt! Kanske är det bara en fix idé att jag ska ner till 85 igen och tanken att ta en funderare varje gång jag når ett av delmålen är inte alls tokig. Dessutom känns det inte lika svårt att nå 90 som 85 just idag. När jag väl når målvikten kan jag sedan ta ett nytt beslut om jag ska fortsätta eller välja att stanna där.

Det visade sig när jag började på Itrim på våren 2009 att min idealvikt inte hänger ihop med hur lång jag är (168 cm) utan att det har med min muskelmassa och även skelettet och organen att göra. Allt detta hade jag en viss kunskap om redan innan, men när jag hade mina första möten och vägningar med Karin så förstod jag verkligen att det stämde. Då började jag vänja mig vid tanken att jag antagligen skulle ha en idealvikt mellan ca 87-93 kg utifrån hur min kropp ser ut inuti. Det var en riktigt behaglig tanke! Sen vartefter jag kom igång med pulvrande och träning så etsade sig en gammal målvikt fast i huvudet och den har suttit sedan dess.

Idag kändes det väldigt uppfriskande att faktiskt kunna tänka om. Och det är ju trots allt jag som bestämmer. Hur skönt är inte det? Verkar som om jag faktiskt glömt bort det under resans gång.... Efter vägningen gav jag järnet på maskinerna och struttade glad i hågen därifrån med nya mål och ny energi. Karin gjorde det igen - hon fångade upp mig och gav mig en liten tankenöt. Fasiken vad hon är bra!

Anorektisk skyltdocka

2011-02-09T18:53:00.004+01:00

Går förbi några klädbutiker på väg till jobbet varje dag och för några dagar sedan noterade jag att en av dem har väldigt magra skyltdockor. Jämför man med skyltdockor på till exempel H&M eller någon annan butik så ser dessa näst intill anorektiska ut. Dockorna avspeglar säkert målgruppen för butiken, men jag gillar det inte... Minns diskussionerna för några år sedan inom modevärlden och där man tydligt markerade att det inte var ok med allt för magra modeller. Idealen finns fortfarande kvar säger och förändras inte med samma hastighet som årstiderna... Det positiva i min reflektion över skyltdockor är att dockor varierar, även om de inte gör det på samma sätt som vi människor. Vore intressant med ett skyltfönster där man mixar flera kroppstyper och inte bara har dockor stöpta i samma form. Det vore nåt...

Gångterapi

2011-02-06T16:40:00.002+01:00

Helgen har bjudit på både islossning och fint väder! Började helgen med träning på Itrim i fredags efter jobbet. Grym känsla att träna inför helgen och jag gav nästan allt, men var bra trött under tredje varvet. Igår tog jag en lång promenad i det fina vädret och fick ihop ca 7 km. Idag tog jag ännu en promenad i solen och till en början var målet att dricka en kopp kaffe hos min bästa vän. Jag fortsatte promenaden efteråt och jag bara gick och gick... Jag hade stoppat hörlurarna i öronen, men jag hade min iPod avstängd. Jag har på senare tid ofta gått med hörlurar i öronen utan att lyssna på annat än det som är runt omkring. Hörlurarna markerar att jag är i min egen bubbla, men min hjärna har inte alltid fått sitt utrymme när jag lyssnat på dokumentär efter dokumentär som jag laddat ner till iPoden. Även musik håller hjärnan aktiverad, men enbart med 'tystnaden' eller snarare ljudet av ens egen andning, av fåglarna som låter eller ljudet av skorna mot snön blir det annorlunda... Jag löser upp väldigt många tankeknutar när jag är ute och går, oavsett vart jag är på väg. Tankar faller på plats, problem kommer närmre sin lösning, jag reflekterar och känner en annan balans efteråt.

När jag kom hem efter dagens promenad visade stegräknaren 12 300 steg och ett program i min iPhone visade att jag gått 10,43 km. Det kändes kanonbra! Det är en app jag testat ett tag som heter RunKeeper och den håller koll på hastighet, tillryggalagd sträcka och kaloriförbrukning. Sen så kan man även se en karta över vilken runda man gått (eller sprungit). Har märkt att jag varit lite mer sporrad att gå långt de gånger jag haft programmet igång. Får se om jag får bättre användning av den när jag börjar springa. Nu ska jag lägga mig i ett varmt bad och bara koppla av efter dagens motionspass.

Grym träning!

2011-02-04T09:56:00.010+01:00

Hann inte skriva något inlägg igår så jag försöker ta igen det nu... Träningen i onsdags gick kanonbra! Antar att det hjälpte till att jag var väldigt taggad. Märkte att öronen mådde bra och att det inte var några problem att simma ner på djupet, vilket var lite problematiskt under tiden förkylningen hängde i. Vi körde några konditionsövningar som gjorde att jag fick upp flåset riktigt ordentligt. Sen så körde vi lugna andhållningsövningar i varma bassängen och jag utmanade en av de andra tjejerna i klubben att vi skulle tävla mot varandra. Vi brukar utmana varandra på träningarna för att tagga till lite extra.

Efter två uppvärmningsomgångar, då jag klarade nästan tre minuter utan att pressa mig, var det dags för skarpt läge. Jag kämpade på, men gav mig efter 3 minuter och 26 sekunder. Då tände jag till! Jag brukar känna direkt om jag har en bra dag eller inte och idag var en riktigt bra dag. Ville göra ännu ett försök och hade siktet inställt på 4 minuter. Mitt personbästa var 4'13'' och jag hade inte klarat över fyra minuter sedan dess.

När jag halvhängde på bassängkanten och djupandades inför mitt sista försök så hörde jag att tjejen som jag utmanat hade klarat fyra minuter blankt. Klarade du fyra minuter?? ropade jag till henne. Nu jäklar tänkte jag... Det blev ett kanonförsök och det var inte förrän efter tre minuter som det började bli rätt jobbigt. Jag kom upp på 4'10'', ynka tre sekunder från mitt personbästa! Snacka om att jag är taggad inför tävlingen i mars! Nu har jag gått över min magiska gräns två gånger och härifrån blir det förhoppningsvis bara bättre. Det här var ett kvitto på att jag är frisk nu och kan köra på ordentligt.

Insåg igår att jag saknar Itrim litegrann, även om jag nu var där i tisdags och vägde mig... så jag packade träningskläderna i morse för att köra ett pulspass där efter jobbet. Det ska bli riktigt skönt att träna och jag ska försöka ta ut mig ordentligt. Har en helt obokad helg för första gången på länge och ser fram emot kanske några promenader och en och annan film i soffan och kankse också en dos schlagerfestival i morgon. Ha en skön helg!

En bättre dag...

2011-02-02T19:14:00.002+01:00

Idag känns allt mycket mycket bättre! När jag dessutom hämtat nya krafter från gamla och nya bilder så blir livet genast så mycket bättre. Den här bilden tog jag i fredags och även om ett retrofilter på min iPhone förbättrat färgerna, så ser jag hur pigg och fräsch ut som helst. Precis den kicken behövde jag inför idag! Jag åt en riktigt bra lunch med tonfisksallad och ägg, åt ett äpple till mellanmål och bytte ut middagen mot en måltidsbar. Nu ska jag iväg till dykträningen och är ordentligt taggad i och med att jag missade träningen förra veckan. Dessutom så är jag inte förkyld längre... Känns som om det var evigheter sedan jag slapp näsdukar och nässpray, så nu verkar jag mer eller mindre återställd. Ska försöka köra ett ordentligt mjölksyrepass så att min kropp får känna att den lever... Rapport över eventuell träningsvärk och trötthet kommer i morgon!

Jag är bra ändå!!

2011-02-01T19:40:00.008+01:00

Jag var och vägde mig idag och vågen visade 1,5 kg upp sen förra vägningen för två veckor sedan och nu väger jag 98,5 - lika mycket som när jag slutade Snabb-fasen i höstas. Inte kul. Har legat kring 96 kg sen dess och stått mer eller mindre stilla i vikt. Det var ändå tungt idag, även om jag nu kände på mig att vågen skulle peka uppåt... Min hälsorådgivare gav mig några stöttande ord på vägen och det kändes genast bättre. Hon visste precis vad hon behövde säga för att ge mig lite energi tillbaka. Trots den lilla viktuppgången så är jag bra ändå. Jag är bra ändå! Måste peppa mig själv nu så att jag verkligen tar mig ur min nuvarande mentala svacka - förkylningssvackan, vintersvackan, kalla-det-vad-du-vill-svackan. Jag är helt enkelt less och saknar energi just nu för att anstränga mig det lilla extra och tappa lite i taget, men jag vet att jag VILL och MÅSTE göra det för att visa mig själv att jag klarar det här. Heja Monika! Du kan!

Falsk marknadsföring?

2011-01-24T18:50:00.005+01:00

Har funderat på all reklam som gått på TV sen jul och nyår som handlar om måltidsersättning och viktnedgång - Nutrilett, Allevo, Modifast och allt vad de nu heter. Höjdaren är tabletterna som ska få vågen att ta ett extra skutt neråt när man tränar och äter rätt. Det märks att företagen drar nytta av att många unnat sig extra mycket under helgerna och nu våndas inför att vågen ska få sig en omgång..... Tror det är Allevo som lockar med beskrivningen 'den långsiktiga vägen till kontroll' men allt klingar falskt i mina öron... Det finns inga genvägar till långsiktighet och ändrade levnadsvanor. Måltidsersättning kan ge fantastiska resultat på kort sikt och även när man gör det på egen hand utan stöd, men jobbar man inte parallellt med att ändra levnadsvanor så kan man lika gärna lägga ner tycker jag. Sen så kan man med vissa av produkterna få stöd på vägen, men ändå...

Det jag tycker varit så lärorikt är att jag med Itrims hjälp fått reflektera kring mitt beteende och att jag fått sätta ord på vad jag vill åstadkomma. Gruppträffarna har också behövts och alla möten med hälsorådgivaren. Ibland har jag fått en peppande knuff när jag behövt det och andra gånger har jag fått bekräftelse på att jag tänker helt rätt. Och tänk när de nya rutinerna sitter som en smäck och jag slipper få ångest över vissa helger som präglas av god mat och massa vin. Jag brukar säga till mig själv - det är inte storhelgerna och tillställningar (jul, nyår, påsk, midsommar, bröllop eller födelsedagsfester) som gjort att jag gått upp i vikt, utan det jag ägnat mig åt varje dag. Det är att jag ätit för stora portioner och rört mig för lite. Så! Det var skönt att få häva ur sig lite irritation över fenomenet på TV! Kämpa på där ute med långsiktighet och sunda vanor!

Vilken helg!

2011-01-23T18:24:00.004+01:00

Helgen har gått i kärlekens tecken! Kärleken till mina vänner! I fredags blev det uppvärmning inför gårdagens bröllop och igår var det den stora dagen för en av mina vänner och hans kära fästmö. Vigseln började vid fyra på en gammal biograf och det var väldigt annorlunda. För en gångs skull fick jag inte träsmak i baken av en hård träbänk i en kyrka, utan satt hur bekvämt som helst i biostol i trä från 1900-talets början. Det är inte många bröllop som etsar sig fast så tydligt, som när det avviker från 'hur det brukar vara'.

Idag är jag väääldigt trött, men jag peppar inför satsningen handfast minus som jag planerat att sätta igång med från och med i morgon. Som jag berättat tidigare har jag inte haft så mycket energi just nu att göra det där extra som krävs för att sakta men säkert gå ner hekto för hekto vecka för vecka. Men nu känner jag att energin är på väg tillbaka och det vore otroligt skönt att tappa några kilon till under våren.

Den gångna veckan hade jag stegräknare på mig varje dag och kunde konstatera att jag lyckades promenera över 10 000 steg dagligen. Det är verkligen ett enkelt sätt att peppa sig själv tycker jag. Dessutom är det skönt att få koll på vad olika aktiviteter i veckorna genererar i steg. En sådan enkel grej som att jag skulle lämna in min dykarklocka på reparation gav 4 000 extra steg den dagen. Nu är det dags för en ny vecka med förhoppningsvis lite mer vårsol!

Ny inspiration

2011-01-17T22:22:00.005+01:00

Idag sprang jag förbi Itrim för en snabb vägning. Vågen visade att jag tappat några få hekton senaste två veckorna och gav ett kvitto på att jag mer eller mindre står still i alla fall. Det känns jättebra inför att jag ska börja jobba mer aktivt nu för att gå ner resterande kilon. Passade på att köpa Itrims kokbok som jag sneglat på sedan den lanserades. Den kommer säkert kunna inspirera mig lite extra. Recensioner kommer när jag testat några av recepten... Jag gillar verkligen kokböcker - nästan mer tack vare alla vackra bilder än recepten i sig. Det är många gånger jag varit på väg att klippa ur bilder för rama in och sätta upp på väggen, men jag har hejdat mig.... jag har gjort så med andra fotoböcker jag har, men kokböckerna har jag kunnat hålla mig ifrån. Nu när vinterns längsta förkylning släppt ser jag fram emot en vecka med både träning på onsdag och lite nöjen. Höjdpunkten blir bröllopet jag ska på på lördag. Ska bli spännande att för omväxlings skull gå på ett vinterbröllop som dessutom har lite filmtema - där vigseln genomförs på en gammal biograf.

Långpromenad

2011-01-08T18:41:00.006+01:00

Idag var jag ute på långpromenad med en god vän och tiden bara rusade iväg.... Vi pratade massvis om kroppen och knoppen och kom fram till en hel del kloka saker tillsammans. Det klokaste är framför allt är att min vän bestämt sig för att gå ner i vikt. Jag har tidigare berättat för henne om Itrim vilket fallit sig naturligt när jag delat med mig om min livstilsförändring och på senare tid har vi även pratat om LCHF. Flera vänner till mig provat det och resultaten har i vissa fall varit makalösa. Nu har hon till slut bestämt sig för att en gång för alla gå ner i vikt och börja med LCHF. Jag ser med spänning fram emot hur hennes kropp svarar på den ändrade kosten. Hon sneglar även mot Itrim, men hon vill först köra på på egen hand. Det är en stor bekräftelse att hon delat funderingarna med mig och framför allt att hon tar hjälp av mig som bollplank och stöttepelare... och jag kommer göra allt jag kan för att stötta henne. När promenaden avslutats med en kopp kaffe så visade stegräknaren drygt 16 000 steg. Underbart! I morgon är det första söndagsträningen i simhallen på många år. Nu är det dags att trappa upp träningen inför SM.... Tjohoo!

Nystart och navelsträng

2011-01-03T20:46:00.002+01:00

Nu är tillvaron på väg att återställas efter helgerna. Idag var jag tillbaka på jobbet och det kändes helt ok att komma in i vardagsrutinerna igen efter både sjukdagar, ledighet och annat. Samtidigt är är det tre jobbdagar till att börja med, sen är jag ledig från torsdag. Skönt att inte rivstarta i början av året....

Mycket har rört sig i huvudet under ledigheten och en tanke som framför allt cirkulerat där är mina ambitioner när det gäller fridykningen. Jag har bestämt mig för att ställa upp i SM i poolfridykning i slutet av mars i Göteborg. Än så länge känns det rätt overkligt, men jag har märkt att ju mer jag satsar på träningen desto bättre resultat får jag.... och ju bättre resultat, desto mer taggad har jag blivit att sätta igång och tävla.... Det innebär att jag kommer träna två gånger i bassäng per vecka istället för en och därför har jag tagit ett beslut som har med centret att göra...

I nuläget tränar jag där en gång i veckan (om jag bortser från att jag varit sjuk och frånvarande några veckor). Träning där en gång i veckan med tillhörande gruppträff en gång per månad kostar 595 kr i månaden och jag kommer träna där ännu mindre nu när jag satsar på fridykningen. Därför bestämde jag mig i dagarna att pausa mitt medlemskap tills vidare. Jag kommer fortsätta med viktnedgången och även vägning regelbundet, men att pengarna tickar iväg utan att jag tränar där kommer bara ge mig ågren. Jag kommer nu kunna lägga de pengarna på ny utrustning för dykningen istället.

Det kändes kanonbra att prata med min hälsorådgivare idag om mitt beslut och hon bekräftade att det var ett bra beslut utifrån nuläget. Det kommer vara en trygghet att fortsätta med vägningarna för då kommer jag samtidigt bibehålla kontakten med Karin och de andra på centret. Det är viktigt med tanke på min långsiktiga satsning på viktförändringen och jag är inte riktigt redo att klippa navelsträngen helt.

En annan positiv händelse idag var remsan jag fick efter vägningen.... den visade att jag bara gått upp ett halvt kilo sen 20 december och det räknas knappt...jag hade som mål att hålla vikten och jag anser att jag lyckats! Tjohoo! Nu är det full fart framåt som gäller för att tappa resterande kilon och ge järnet inför SM. To be continued....

Årskrönika

2010-12-20T22:18:00.005+01:00

Idag var jag på årets sista gruppträff. Det var kul att träffa gruppen igen, eftersom jag missade förra mötet. Vägningen visade att jag gått upp två kilo, men i det stora hela så står jag still just nu. Med tanke på att jag inte tränat på snart tre veckor så är jag helt ok med det resultatet. Ska bli skönt att komma igång med dykträningen igen efter nyår när öroninflammationen är ett minne blott och med träningen på Itrim. Förhoppningsvis blir det även dags för nypremiär ute i löpspåret.

Temat för träffen idag var att prata om året som gått och vilka framgångar och motgångar vi haft. Jag valde att lista en stort plus för det gångna året och det är att rutiner kring träning satt sig till den graden att jag inte längre behöver ägna så mycket tankekraft att få iväg mig själv och träna. Kommer ihåg under 2009 att jag fick kämpa ibland med att 'lura' lura mig själv på morgonen att inte bestämma där och då huruvida jag skulle träna den dagen eller inte. Istället packade jag träningsväskan de dagarna jag bestämt mig för att träna. När det väl var dags att lämna jobbet på eftermiddagen så var valet enkelt, till skillnad från åtta timmar tidigare när jag var trött och seg. Jag ska skriva ihop en riktig årskrönika efter nyår och skriva ner den här, men hittills har 2010 varit rutinens år för min del. Vad har kännetecknat ditt år?

Sol = energi!

2010-12-15T16:09:00.002+01:00

Efter att ha varit instängd i lägenheten i två dagar och rätt hänging så kom äntligen dagen då jag känner mig rätt kry. Solen sken ute och jag passade på att ta en långpromenad för att få lite syre och dagsljus och även ta mig till affären. Stannade upp i en solstrimma och stod bara där en stund blundandes och stilla... Den bleka vintersolen värmer inte mycket, men den känns skönt i ansiktet ändå. Tog på mig stegmätaren för första gången på ett halvår och den visade drygt 6 000 steg efter promenaden. Kände mig nöjd, men mest för att jag fick lite ny energi efter stunden ute.

Jag kommer däremot inte gå och jobba den här veckan alls. Även om symptomen av vinterkräksjukan avtagit helt så är rekommendationen att man ska stanna hemma två dagar från det att man känner sig frisk. Det skulle innebära att jag kan gå till jobbet på fredag, men jag vill verkligen inte riskera att smitta kolleger och andra på jobbet precis före jul. Två av mina kolleger ska till Thailand och en av dem ska till Indien. Det är skäl nog att hålla sig hemma en sista dag. Däremot så ska vi ha julmiddag på fredag kväll hemma hos en väninna. Vi är tre nära vänner som skapat en tradition där vi kör en liten julmiddag ca en vecka före jul. Den kommer jag vara med på för då ska det vara lugnt på smittfronten. Hoppas jag.... Jösses vilken vecka!

Dålig Karma?

2010-12-14T16:55:00.002+01:00

Har känt mig lite ur balans sen jag fick öroninflammation för en och en halv vecka sedan. Jag är klar med penicillinkuren, men har fortfarande lock för örat och därmed också lite nedsatt hörsel.... Suck! Som om detta inte vore nog så fick jag vinterkräksjukan natten till måndag. Som tur är så gick jag igenom den värsta delen under den första natten. I värsta fall blir jag kvar hemma resten av veckan för att inte riskera att smitta någon på jobbet. Två av mina kollegor ska till Thailand den 17:e och en ska åka till Indien, så det vore inte så kul om de fick med sig viruset på resan.

En kort uppdatering ska jag dock orka med. Har inte haft så mycket träning på schemat sen öroninflammationen satte igång. Förra veckan hoppade jag över Itrim-passet även om det inte är farligt att träna när man äter penicillin. Ville vara på den säkra sidan.... och den här veckan lär det inte bli någon träning heller i och med influensan. Mår jag bra i morgon ska jag i alla fall ta mig ut på en promenad så att jag får se lite dagsljus och får lite luft. Enligt rekommendationer så bör man hålla sig hemma två dagar efter att man känner sig "frisk"... Det är nog det som kommer göra att jag är hemma hela veckan. Suck grandioso! Det positiva är ändå att jag hann köpa årets gran i söndags innan jag lev dålig. Tjingeling!

Handleder och nyckelben....

2010-12-03T19:40:00.002+01:00

Förlåt att jag inte varit här på några dagar! Fick problem med internet för någon vecka sen och jag hade inte riktigt tid att blogga när jag satt på jobbet. Men nu är jag tillbaka! En liten uppdatering står därför på sin plats.... Jag har fortsatt äta som vanligt och står nu lite stilla i vikt. Väger för tillfället 94,4 kg. Så länge jag inte passerar 95 igen så är jag grymt nöjd. Träningen har funkat bra och jag stretar på med ett pass på Itrim i veckan och sen dykträning varje onsdag. Förra veckan, dagen efter dykningen kom jag till en rätt rolig insikt nämligen att jag har 'fått tillbaka' mina nyckelben... Jag använder en tre kilos halsvikt när jag dyker för att jämna ut kraften som gör att jag flyter. Halsvikten gör att jag inte behöver kämpa emot flytkraften när jag är under ytan, utan att jag kan simma lugnt till det djup jag vill. Dagen efter var jag öm i nyckelbenen... och jag kom på att jag aldrig varit det tidigare när jag haft mer underhudsfett. Tjohoo för nyckelben!

Sen så utäckte jag under den gångna veckan ännu några tecken på att jag har mindre underhudsfett. Mina handleder är smalare och mina skrattrynkor är djupare. Att mina kråksparkar syns tydligare har jag verkligen ingenting emot. Det är som om mitt ansikte fått mer karaktär och en mognad den inte haft tidigare. 'Age is just a state of mind' är ett av mina motton, vilket innebär att jag aldrig relaterar något av det jag gör till min ålder. När jag fyllde 30 för några år sen sa jag kort och gott 'Äntligen!' Det är först nu jag har nytta av min livserfarenhet och kan göra bättre val i min vardag.

Man skulle kunna tro att jag är barn på nytt med tanke på att jag dragit på mig en öroninflammation i dagarna..... Tror det var minst 15 år sedan jag hade det senast. Jag var på närakuten igår morse och nu får jag äta en penicillinkur i tio dagar. Tyvärr så kommer dykningen bli lidande, eftersom jag inte får simma eller dyka förrän jag är återställd. Förutom medicinen så har jag nu provat diverse husmorskurer med lök och salt på örat för att minska smärtan. Nu ska jag bädda ner mig i soffan med en ugnsvarm lussebulle och lite julmust. Hoppas ni får en skön andra advent och ta hand om varandra!

Adrenalinkick!

2010-11-18T09:50:00.008+01:00

Här kommer en lite tydligare helkroppsbild med måljeansen som jag tog framför vår gigantiska spegel på jobbet igår. Det härliga med det här är att jag äntligen kan börja köpa de kläder som jag vill ha och ha den stil jag egentligen vill ha. Det har varit en plåga genom åren att inte kunna köpa de kläder jag vill och med den stil som passar mig. Jag älskar det här sköna jeansen och framför allt mina sköna sneakers som jag gärna lufsar runt i på dagarna. Men nu till det roligaste med gårdagen... Jag friskförklarade mig själv och begav mig iväg till simhallen för att träna fridykning för första gången på flera veckor. Kroppen blev snabbt trött, men det var skönt att simma omkring där under ytan igen. Många av klubbkamraterna skulle försöka sätta några personliga rekord under kvällen, men jag kände mig inte i så bra form så jag föredrog att observera från poolkanten istället. I slutet av träningen gick vi in i den varma rehabpoolen där vi brukar träna i grenen statisk apnea, vilket innebär att man ligger helt still och håller andan. Det är en skön gren, eftersom det känns som om man svävar efter ett tag. Tankarna är helt avgörande för hur det går och alla letar efter den perfekta sköna tanken som får en att slappa av totalt.

Jag värmde upp med några andhållningar, men lyckades nätt och jämt ta mig förbi 3 minutersgränsen. Insåg snabbt att jag behövde någon som kunde coacha mig så att jag kunde ta mig förbi det jobbiga partiet kring tre minuter och därefter....Två av killarna tog sig an det och jag fick några ord på vägen av Peter när jag sänkte ner huvudet under vattenytan...

...I tanken for jag iväg till Bali, där jag satt på en restaurang vid vattnet efter förmiddagens snorkeltur... Jag kände den ljumma brisen i ansiktet som också fick de sista vattendropparna på kroppen att torka medan jag blickade ut över vattnet och grannön. Bortom ön på fastlandet kunde jag se den stora vulkanen Rinjani resa sig majestätiskt upp mot himlen. Jag kände sötman av melonen och mangon och honungen från första tuggan av fruktsalladen jag precis fått av servitören. Jag kände doften av kaffet när jag sakta förde koppen mot munnen samtidigt som jag lade min högra hand på det solvarma röda omslaget av "Flickan som lekte med elden" av Stieg Larsson. Jag hade hela förmiddagen längtat efter den här stunden när jag kunde sätta mig i lugn och ro och fortsätta läsa ...

Hela den här sekvensen spelades upp i mitt huvud under de första minuterna och plötsligt hörde jag Peter säga att det hade gått två och en halv minut. Jag började tänka på att jag bara hade en minut kvar till mitt tidigare rekord som var 3'34'' och det sporrade mig enormt. Bara jag klår mitt tidigare rekord så är jag nöjd, tänkte jag. Samtidigt så är fyra minuter en magisk gräns och jag kände att jag kanske eventuellt skulle kunna pressa mig lite längre än vanligt.

När jag hade passerat tre minuter hörde jag någon fråga viskande ovanför vattenytan vilket rekord jag hade och Mattias svarade snabbt. -Och där passerade du tre och trettio, sa Peter med en något skarpare röst. Bara trettio sekunder kvar till fyra minuter och sen är jag i hamn, tänkte jag. Vid det här laget hade det börjat bli lite jobbigt och jag kände ett sug i magen efter att få andas, men jag ville verkligen inte gå upp ännu. När Peter ropade "Fyra minuter!" tog jag ett stadigt tag i bassängkanten med båda händerna, men behöll ansiktet under vattenytan för att kunna pressa några sekunder till. Jag lyfte sakta upp huvudet ovanför ytan, började andas och fylla lungorna med massa luft, lyfte bort masken och sa "I'm okey", samtidigt som jag gjorde ett ok-tecken med höger hand. Perfekt avslutning! -Fyra och tretton! ropade Peter och fick en stor kram där i vattnet. Jag sträckte upp näven i luften och nästan skrek ut min glädje över att ha klarat det!! Mattias gav mig också en kram och jag kände en varm flod av välbehag skölja genom min kropp.... Resultaten börjar komma på alla plan och det var en otrolig känsla att sätta ett personligt rekord första träningen efter en lång förkylning.

När jag kom hem var jag för trött för att skriva något på bloggen, så jag åt en frukt medan jag kollade på slutet av Kvällsöppet med Ekdal på TV4. Sen drömde jag mig bort till sandstranden som fått tiden att gå under dyket innan jag somnade....

Lille skutt!

2010-11-15T21:30:00.006+01:00

Nu är jag tillbaka igen efter lång förkylning, flytt till ny lägenhet och en hel del stressande. Det har hänt så mycket så jag har inte haft tid att blogga, men idag fick jag all anledning att göra ett litet inlägg. Jag har mer eller mindre stått still senaste veckorna och inte heller kört 2+2 som var tanken när jag var klar med upptrappningen. Men så hände något makalöst idag - jag kom äntligen iväg för att köra ett pulspass efter två veckors uppehåll och på vägningen innan passet visade vågen 93,7 kg!! Det innebär att jag tappat 3,2 kg på en vecka. På en vecka!!?! Jag fattar ingenting om jag ska vara helt ärlig.... Men det känns fantastiskt! Min snabbanalys är att jag ätit mindre än jag borde och att jag rört mer på mig än vanligt. Trots att jag flyttat så har jag ungefär lika långt att gå till jobbet och jag har dessutom promenerat massor senaste två helgerna. Träningspasset gick som en dans och jag kicken fick mig att ta ut mig ordentligt, framför allt på konditionsstationerna.

När jag kom hem kunde jag inte låta bli att prova mina måljeans av märket Only i storlek 40. Köpte dem på Vero Moda strax innan jag startade viktminskningen förra året. Hade letat efter den här modellen länge och när jag väl hittade dem kunde jag inte låta dem gå mig förbi. De satt tight, men jag fick på mig dem!!! Tjohoo! Ska ha på mig dem hela kvällen så att de töjer sig lite till i morgon. Helt galet!! Att jag får på mig kläder storlek 42 är stort nog att ta in, men att jag även kommer i måljeansen redan nu är lite smått overkligt. Nu har jag bara 8,7 kg kvar till min målvikt. Nu klappar jag mig själv på axeln om och om igen.... och kommer somna ovaggad efter ett bra träningspass. Heja mig!

Large

2010-11-09T23:45:00.003+01:00

Har inte haft mycket tid att tänka på bloggen senaste veckan i och med att jag haft mycket annat i huvudet. Jag flyttade i helgen och sen dess har dagarna bara flugit iväg. Men sen idag hände något som jag kände att det var dags att skriva några rader om... Jag och en kollega skulle delta på en mässa idag och han beställde profiltröjor till honom och mig häromdagen. När jag skulle säga vilken storlek jag skulle ha så sa jag "large".... Största anledningen till det var att vi skulle beställa luvtröjor i herrstorlekar. Jag tänkta därför att storlekarna förmodligen skulle vara rätt stora, så jag chansade på en large istället för XL som jag annars alltid valt. Tidigare har däremot XL inte räckt, men jag vågade chansa denna gång. När sen tröjorna kom idag, så fick jag på mig tröjan utan problem och den satt dessutom bra. Förstå att jag blev nöjd!! Jag tror inte jag byrit en tjock tröja i storlek large sen typ högstadiet eller gymnasiet!! Tyvärr så blev det inte förevigat på bild, men känslan var riktigt trevlig.

Viktmässigt har jag stått lite still och jag gör vad jag kan nu för att stressen inte ska påverka vågen. Stress är inte bra för viktminskningen, så det gäller att passa sig.

Sabla förkylning....

2010-11-02T22:19:00.005+01:00

Varje år vid den här tiden är det samma visa.... Jag åker alltid på en dunderförkylning när jag minst behöver det. Just nu har vi massor att göra på jobbet - diverse konsultuppdrag och event, dessutom så flyttar jag nu i helgen. Jag har med andra ord inte tid att vara krasslig. Och just därför utsätts jag för denna sedvanliga prövning varje höst.... Idag har jag känt mig hängigare än igår och jag har bestämt mig för att definitivt skippa dykträningen i morgon. Då går jag hellre hemma och skrotar och snörvlar samtidigt som jag kan packa några kartonger till. Jag är grymt nyfiken på hur den här veckan slutar. Tror bara den kan bli bättre utifrån hur den börjat. Hinner jag till fastighetsbolaget i morgon så ska jag hämta nycklarna och gå förbi lägenheten på vägen hem från jobbet. Det kommer säkert ge mig en energikick som heter duga.

Biggest Loser

2010-11-01T22:55:00.002+01:00

Har inte följt Biggest loser tidigare, men nu när programmet kommit till Sverige har jag varit fast varje måndag. Det har varit så inspirerande att följa de tävlandes kamp mot kilona och som de har kämpat. I dagens avsnitt låg fokus på att de skulle blicka tillbaka på vad de hade åstadkommit under åtta veckor. De hade tappat mer än 20 kg allihop! De fick handla lite nya kläder, och framför allt så gick en av tävlingarna i programmet ut på att de skulle släpa runt på var sin ryggsäck med lika många kilon som de tappat. Det momentet är det jag minns mest nästan - den gången jag fick lyfta en 18-kilos ryggsäck. Insikten om att jag burit runt på dessa kilon dag ut och dag in var obetalbar. Detta påminner mig om att jag ska ställa i ordning en ryggsäck med massa vikter i som då och då ska påminna mig om var jag varit och vart jag är på väg.

Apropå loser så har jag inte loosat vikt denna vecka. Jag fortsätter samla på mig vatten den här perioden i månaden så det är bara att bita ihop. Två hekto upp blir förhoppningsvis några kilon ner sen. Tränade idag, men nu på kvällen känner jag mig ännu mer krasslig än tidigare. Får se om jag kommer iväg till dykträningen på onsdag, samtidigt så vill jag inte bli sämre i och med att jag flyttar på lördag. Just nu behöver jag all energi jag kan få ihop inför slutspurten på packandet och själva flytten. Håll tummarna att jag håller mig någorlunda frisk dagarna som kommer.

Dags att springa!

2010-10-30T09:24:00.006+02:00

Igår köpte jag löparskor för första gången på 10 år! Efter att jag slutade som militär var jag inte längre tvungen att klara fysprov, så jag njöt av att inte behöva löpträna mer. Löpningen var tyvärr förknippad med viss ångest, även om jag mådde bra av den och oftast kände mig väldigt nöjd efter varje runda. Nu när jag närmat mig tillbaka den kropp jag en gång hade, så har även längtan att kunna springa långdistans kommit tillbaka. När jag satte upp mål för min viktförändring så skrev jag att jag både skulle löpträna och fridyka igen, så det känns riktigt häftigt att jag kommit ännu ett steg närmre mitt slutliga mål.

Jag minns hur bra och lättillgänglig träning det var och hur mycket jag hann rensa tankarna under några kilometer. För tio år sedan var det inte många som hade mp3-spelare, så bara det faktum att tekniken utvecklats kommer göra det behagligare att ge sig ut. Har redan börjat tänka ut vilka låtar jag ska välja för att ge mig mest energi och tagit fram min gamla löpar-outfit som legat nerpackad.... Det var egentligen bara skorna som saknades - allt annat har jag redan för att kunna bege mig ut i reflexväst och allt. Förkylningen jag haft under veckan håller fortfarande i sig, så jag får se när första rundan avverkas men min förhoppning är att jag ska börja nöta asfalt någon morgon eller kväll framöver. Tjohoo!!!

PS. När jag kikade igenom gamla inlägg jag skrivit så såg jag att jag skrev om löpningen 2009-11-15. Verkar som om jag inte var riktigt redo att börja springa då och att komma igång med fridykningen egentligen var viktigare. Just då. Intressant.

Bunkrar vatten....

2010-10-26T22:07:00.008+02:00

Avstämningen idag visade att jag hade massa vatten i kroppen, så vågen visade 200 g uppåt, dvs inget att lägga notis vid... :) Fettmassan och fettprocenten visade att jag gått ner däremot, men jag blev avrådd från att läsa in för mycket i siffrorna. Den förändrade vätskenivån gör nämligen att de andra siffrorna inte är helt rättvisa. Utan att haka upp mig på remsan så körde jag ett hyfsat hårt träningspass trots lite halsont och snuva och jag nöjde mig med två varv denna gång.

Jag har verkligen fått nippran på att dokumentera de kroppsliga förändringarna... och därför tog jag en bild i morse när jag tagit på mig senaste paret nytvättade, tighta jeans, storlek 44. De gled på smidigt, trots att de var nytvättade. Jag antar att jag sakteligen börjar närma mig storlek 42, eftersom jeansen hänger efter en dags användning. För att ha något att jämföra med så letade jag fram en bild från maj 2009 där jag hade jag hållit på med pulvrandet i två veckor.

Då vägde jag ca 112 kg och hade storlek 50. Idag väger jag 96 kg och har storlek 44. Det gäller för mig att hålla motivationen uppe med hjälpa av bilderna - dessutom så funkar gamla bilder som hotivation, dvs motsatsen till motivation. Så fort jag ser gamla bilder så tänker jag att jag ALDRIG ska hamna där igen!!!

Vill passa på att tacka för alla peppande kommentarer och hejarop! Ni ger massa energi till att fortsätta och även att skriva vidare nu när Monika version 2.0 börjar ta form....

Megaförsovning...

2010-10-25T19:32:00.005+02:00

Veckan kunde inte börjat sämre. Jag var toktrött igår, antagligen för att jag var på festligheter både fredag och lördag. Helgen blev något av en urladdning efter en intensiv vecka på jobbet. Kom i säng klockan tolv i går och ställde klockradion på 06.00... Jag vaknade 09.48... När jag sover för länge så blir jag övertrött och jag visste inte ens vilken dag det var när jag vaknade. Som tur är har vi inte stämpelklocka på jobbet och mina kollegor har mest skoj åt att någon försover sig, eftersom det tillhör ovanligheterna. I mitt fall har det hänt en gång tidigare på tre år... Kom till kontoret vid elva och loggade inte in på datorn förrän tolv. Det blev trots allt en bra dag med mycket praktiskt arbete med händerna och mycket skratt.

Besökte Itrim efter jobbet för att köpa lite tomatsoppa och surra lite med personalen. I morgon är det dags för veckans träningspass och vägning. Ska som alltid bli spännande att se vad som hänt. Förhoppningsvis har jag passerat ännu en skön gräns, 95 kilo. Håll tummarna!

Vilken grej!

2010-10-23T18:46:00.007+02:00

Jag har haft sådan hösttrötthet på morgnarna senaste veckorna och jag har inte vetat vad jag ska ta mig till... Brukar årligen testa allt mellan Berocca och Ginseng. Sen så i måndags behövde jag gå upp lite tidigare eftersom jag hade ett tidigt möte på jobbet. Och vips så kände jag mig piggare den dagen. Testade strategin att gå upp tidigare resten av dagarna den här veckan och det verkar ha gått vägen. Jag är fortfarande lite småseg men jag har ändå mer energi när jag går upp. Jag stressar inte heller lika mycket nu när jag har mer tid att göra mig i ordning. Så i torsdags var jag uppe med tuppen vid 06. Jag röjde undan i köket och det var den morgonen jag publicerade mitt mail till Itrim här på bloggen. Redan under förmiddagen fick jag en kommentar på inlägget av Julia som är webbansvarig för Itrim-kedjan centralt. Hon skrev i inlägget:

"Jag har följt din blogg lite i smyg ett bra tag, och nu skulle jag hemst gärna vilja publicera den på Itrims hemsida. Får jag det? Så fler kan bli inspirerade och peppade av din positiva attityd!"

Vilken grej! Vilket kvitto på att jag bidrar till något bra genom att fortsätta skriva! Ögonen tårades när jag läste upp kommentaren för min kollega... Anledningen till att jag började blogga från början var delvis för att få skriva av mig och dokumentera det jag går igenom, men också att kunna inspirera andra att ta samma steg som jag gjort. Jag minns hur jag plöjde igenom olika bloggar när jag väl hade bestämt mig att satsa på Itrim. De flesta jag läste igenom bidrog till att jag blev än mer stärkt att jag kunde klara det här och återta befälet över min hälsa och min kropp.

Självklart tackade jag ja till att bli länkad till från Itrims hemsida. Vilken ära! Tack Julia för den här möjligheten att nå ut till fler människor som vill ändra sina vanor och sina liv! Ju fler vi är som berättar om vad vi går igenom desto bättre. Så vi måste klappa oss själva på axeln för det vi gör. Heja Elin, Lina, Luiza, Therese, Lisa-Marie och alla ni andra som jag inte nämner här som envist kämpar på!

Nu när 2.0 versionen av mig närmar sig så har jag unnat mig nya och dessutom trendiga glasögon. Blev blixtförälskad i dessa när jag gick in till optikern och lade undan dem med en gång. Jag blev av med mina gamla bågar för några veckor sedan och insåg då att jag inte klarar mig med enbart linser. När jag kommer hem från jobbet vill jag kunna ta ur linserna och använda glasögonen istället, men med de här bågarna kommer jag nog bara använda linser ibland. Känner att de här passar min personlighet på pricken. Det kanske fanns en mening med att jag tappade bort mina förra... Ha en skön helg!

Delad glädje är dubbel glädje!

2010-10-21T06:56:00.003+02:00

Mail till coachen i tisdags:
Hej Karin! (och alla ni andra i personalen så klart)

Fick en smärre chock när jag ställde mig på vågen på centret idag. Konstaterar att jag endast har 10,8 kilo kvar till min målvikt!!! Ma-ka-löst! Vill bara dela med mig av känslan som får det att spritta i hela kroppen just nu.

Den gångna helgen fick jag en förnimmelse av att jag skulle ut och springa på söndagen. Springa - jag?! De var väl 10 år sedan jag sprang och då klarade jag av en mil, men trots det fick jag en känsla i helgen av att jag minsann skulle ut och röra på mig. När det väl kom till kritan så tog andra krafter över (lite tungt huvud och trötthet), men det blev ändå en och en halv timmes promenad runt stan i det vackra höstvädret och jag var mycket nöjd.

Jag är medveten om att kraften att ta mig i mål ligger hos mig, men utan ert stöd under den här tiden hade det varit bra mycket svårare.

Ni stöttar och peppar just när jag behöver det som mest. Såg Anna Anka leka träningscoach på tv idag, med betoning på 'leka'. Hon saknade totalt förmågan att stötta och uppmuntra vilket är precis vad en coach ska vara bäst på. Därmed inte sagt att man inte ska utmanas eller ifrågasättas av sin coach, men just Anna Anka var kanondålig på den uppmuntrande delen. Det tog inte många sekunder förrän jag zappade över till något roligare....

Vill redan nu säga tack för att ni finns! Ni har varit stöttepelaren i min process att ta tillbaka befälet över min kropp.
Hoppas ni får en härlig dag!

Verkande hälsenor
Monika

Sv: Delad glädje är dubbel glädje!

Tack Monika för ditt mail, det värmde oss alla i höstrugget. Din personlighet och din inställning gör att det är ett rent nöje att få vara din coach. Jag snor ditt uttryck, du är ma-ka-löst bra på det här! Att du har kraften att ta dig i mål råder det inga tvivel om. Tänk så fantastiskt roligt för oss på Itrim att vi får vara med på ett hörn.

Megakram från Karin Anka, knatte, fnatte och tjatte

10,8 kg kvar!

2010-10-19T23:50:00.003+02:00

Jag fick nästan en chock när jag ställde mig på vågen på Itrim idag! Hoppades på att jag hade tappat något halvt kilo, eller i värsta fall gått upp ett halvt kilo. Jag gick upp väldigt lite i samband med upptrappningen, så jag hade i bakhuvudet att jag kanske kunde tänkas gå upp lite till när jag kört en vecka med 2+2, men icke.....

Vågen visade idag 95,8 kg, vilket innebär att jag tappat hela 1,7 kg på en vecka!! Ma-ka-löst!!! Om jag tänker efter vad jag gjort, förutom att äta 2+2 där jag bytt ut frukost och middag, är att jag nästan uteslutit kolhydraterna vid lunchen. Jag har ätit massor med grönsaker till köttet eller kycklingen jag haft med mig och det kan vara den bidragande orsaken till att det gått kanonbra. Målet hägrar verkligen nu när jag strax bara har 10 pannor kvar. Senaste gången jag vägde kring 95 kilo var 1999. Elva år sedan... Jag ska suga på den karamellen ordentligt den kommande veckan. Tjohooo!!!!

Urkul!

2010-10-18T19:11:00.005+02:00

Nu börjar höstkänslan bli påtaglig - segt att gå upp på morgonen, halvmörkt när jag kommer hem från jobbet och en känsla av konstant trötthet. Men mitt i allt det här finns det små ljuspunkter trots allt.... Idag var jag tvungen att plocka bort en länk från mitt klockarmband för att den var för stor. Ännu ett tecken på den kroppsliga förändringen. En annan sak jag noterade nyligen, som också har med handleden att göra, är att huden har helt andra veck än tidigare när jag böjer den... Alla dessa småsaker noterar jag, eftersom jag inte brytt mig tidigare. Nu lägger jag dem på minnet och låter dem stärka mitt välmående ytterligare. I morgon är det dags för veckans pass på Itrim och även vägning. Ska som vanligt bli spännande att se vad som hänt i veckan....

Stress och flow...

2010-10-14T20:36:00.008+02:00

Jag har haft så mycket att göra den här veckan att jag inte ens hunnit blogga. Det har egentligen inte varit särskilt mycket mer att göra på jobbet, men det har varit intensivt ändå. Dessutom har kvällarna varit uppbokade vilket också bidragit till att mina krafter mattats av.

Hur gick det då i måndags på gruppträffen och vägningen? Gruppträffen var liten och nätt eftersom vi endast var tre personer. Det var väldigt trevligt ändå och vi pratade en hel del om vad vi hittills uppnått. Vi fick se före-och-efter-bilder på en av de andra tjejerna i gruppen. Hennes bilder används vid Itrims infomöten för att inspirera och jag kan inte säga annat att det var inspirerande att se hennes bilder innan och efter hon tappat 24 kilo. Förmodligen kommer vi få hoppa in i en annan grupp nästa möte eftersom vi blivit så få. Det är tyvärr så här det ser ut år två, men samtidigt så spelar det inte så stor roll. jag tycker gruppträffarna ger något varje gång oavsett vilka som sitter i gruppen. Hamnar vi med en ny grupp så får vi dessutom bättre dynamik på gruppträffarna, vilket är bra.

Min vägning gick galant! När man börjar trappa upp och äta vanlig mat så är det inte ovanligt att man går upp ett par kilon. Min remsa visade endast att jag gått upp 0,5 kg vilket var rätt lite och dessutom hade jag trots det tappat nästan ett kilo i fettmassa. Min coach bekräftade som många andra att jag formats om en del på senaste tiden och att framför allt min siluett såg annorlunda ut och mina ben. De här bekräftelserna ger kickar! och kickarna gör att man bara känner sig ännu finare. Sen tror jag det gäller det att klappa sig själv på axeln också, så att man inte blir en bekräftelse-junkie som hela tiden söker andras bekräftelse. Men visst känns det bra att ha flow? Kunde inte låta bli att bifoga en nytagen ansiktsbild.

Skrattgropar

2010-10-10T19:16:00.003+02:00

Helgen har gått väldigt fort.... I fredags tog jag mig friheten att dricka min första öl. Kanske inte det bästa man kan börja med när man går från upptrappning till 2 + 2, men jag gjorde valet att bejaka min förkärlek för Guinness. Passade på att ta en helkroppsbild inne på damernas i och med att spegeln visar allt från topp till tå och jag minns att jag tog en liknande bild för drygt ett år sedan. Noterade framför allt att mina ben blivit så mycket smalare sen jag stod där senast och det var en underbar känsla! Helt plötsligt börjar jag få tillbaka de muskulösa benen jag en gång haft! En annan sak jag noterade på bilder som togs under helgen var att jag fått tillbaka några skrattgropar. Tidigare har jag möjligtvis haft en.... men nu har jag totalt tre stycken! Känns som jackpot! När jag var på en födelsedagsfest igår så sa en väninna att jag alltid haft stora ögon, men nu i takt med att mitt ansikte blivit smalare så blir ögonen ännu större. Komplimangerna har haglat under helgen och jag har bunkrat upp mitt ego lite extra. I morgon är det gruppträff på Itrim med tillhörande vägning. Ska bli spännande att se hur kroppen reagerat på upptrappningen. Rapport kommer!

12 kg kvar till mål

2010-10-06T17:48:00.006+02:00

Nu ska jag inte räkna dagar längre, eftersom jag börjat trappa upp med maten. Från och med nästa vecka kommer jag köra 2+2 så länge jag nu känner för det. Eventuellt kommer jag trappa upp till 3+1 dvs 3 vanliga måltider per dag och 1 måltidsersättning. Igår var jag och tränade och vägde mig för att se hur det gått nu efter perioden med VLCD och LCD. Resultatet är att jag nu väger 97 kg och att jag på fem veckor tappat 10,7 kg. Jag trodde att jag skulle nå 95 kg på en vecka, men jag var nog lite för optimistisk...

Nu är fem veckors pulvrande och harvande över och jag är glad att jag hade möjlighet att gå den här vägen igen. Den här perioden har gett mig motivationen och energin tillbaka. Jag har hittills redan uppnått alla mina uppsatta förbättringsmål, allt från att inte undvika karmstolar, inte hålla in magen till att komma igång med dykningen igen. Jag har bara några viktmål kvar... Det första var att komma ner på tvåsiffrigt. Check! Det andra att nå 95 kilo. 2 kg kvar dit! (Då kommer jag även lägga upp lite före-och-efter-bilder igen....så håll ut!) Målvikten är än så länge satt till 85 kg och jag har 12 kg kvar dit. 12 kg!?! Det känns just nu som en baggis! När höstmörkret slår till och lusten tryter kommer jag säkert tycka annorlunda, men just nu är jag tillfreds med läget. I kväll är det äntligen dykträning. Jag inte varit där på två veckor, så jag är peppad att träna igen. Förra veckan valde jag att stanna hemma i och med min förkylning, så nu ska här simmas och plaskas om en stund. Tjohoo!

Big panties...

2010-10-04T19:42:00.002+02:00

Dag 36 - Helgen passerade väldigt fort och jag hann med massor på två dagar. Det var en fantastiskt fin höstdag i lördags och därför också en perfekt dag att besöka kyrkogården och pappa. Sen hann jag med en kort fika med en väninna som gav mig massa inspiration. Middagen jag skulle på började klockan åtta och jag hade käkat innan. Värdinnan hade förberett sallad, bröd, ostar och röror och gästerna fick ta med sig räkor eller annat. Jag satt där i godan ro och drack mitt smaksatta mineralvatten. Jag valde att smaka några räkor under middagen och de smakade ljuvligt! Kvällen fylldes av massa skratt och intressanta samtal med tjejerna och när klockan närmade sig två så begav vi oss ut på lokal.... Trots att jag inte drack en droppe alkohol, så kände jag mig halvbakis dagen efter. Väldigt märkligt...

Hur som helst så var det en lyckad helg. Söndagen blev en skön vilodag med endast en kortare promenad i solen när jag begav mig till affären för att köpa grönsaker, potatis och fisk inför veckans första matlådor. Idag åt jag då den 'första måltiden' och det smakade grymt gott. Precis som förra gången så blev jag proppmätt rätt omgående. Jag väntade en stund och sen åt jag upp resten. Tyckte det var viktigt att få i mig all näring.

I morgon är det träning och vägning och peppar peppar ta i trä, så har jag nått 95 kilo. Dagens titel på mitt inlägg avslöjar ett och annat. BH och trosor sitter inte riktigt som de gjort tidigar. Det är både fladdrigt och sitter inte helt hundra, så jag har en känsla av att det hänt en del på vågen. Nytt inlägg kommer i morgon när jag har kvittot i handen. Håll tummarna!

Vips! Helg!

2010-10-01T20:00:00.003+02:00

Dag 33 - Veckan har bara svischat förbi och det blev plötsligt fredag. Jag har nu inte många dagar kvar till första måltiden och jag ser fram emot att gå och handla mat på söndag och plocka fram lite smått och gott från frysen som legat och väntat... Jag har inte känt lika mycket hunger den här veckan jämfört med förra. Kan tänka mig att det kommer att tillta nästa vecka när lunchen blir fast föda med grönsaker och annat. Åh vad jag längtar efter grönsaker! Eller varför inte ett saftigt äpple?

I morgon ska jag bege mig till min pappas grav och höstfixa lite. Kyrkogården ligger några mil bort och jag kommer inte kunna åka dit i samband med allhelgonahelgen, eftersom jag flyttar den helgen. Hoppas på soligt och vacker höstväder så att jag kan njuta av min trip ordentligt. Sen i morgon kväll är det tjejmiddag hos en väninna och jag ser fram emot att ansluta vid åttatiden med en flaska bubbelvatten... Tjejerna har inte sett mig på ett tag, så det blir så klart spännande att träffa dem igen. Jag avlägger en rapport på söndag om hur helgen fortlöpt med höstpromenader och utgång. Trevlig helg!

Mer hunger

2010-09-26T19:15:00.004+02:00

Dag 28 - Helgen har gått i hungerns tecken. Märks att den ökat under min första vecka med LCD. I början av veckan kände jag ingen större skillnad men det har kommit mer och mer. Har inte alltid väntat ut 4 timmar mellan måltiderna, utan ibland käkat efter redan 3 då jag känt att hungern kommit. Ska jag även rannsaka mig själv så har jag druckit för lite vatten under veckan, så det kan ha bidragit till hungerskänslorna också. Helgen har varit mycket lugn. Igår var jag och tittade på en paintballturnering, vilket var riktigt kul. Det var snabba matcher och massa taktik på plan för att inte tala om adrenalinet som flödade. Sen strosade jag lite i affärer och shoppade massa böcker. Jag har en tendens att köpa fler böcker än vad jag mäktar med att läsa. Tror jag samlar till mitt kommande stora bibliotek...

I morgon börjar sista veckan med LCD och måndagen den 4 oktober äter jag 'riktig' mat för första gången på länge. Jag längtar verkligen och kommer nog laga exakt samma sak som förra gången - mandelfisk i ugn, kokt potatis och kokt broccoli. Ska bli spännande att se på tisdag hur vågen betett sig nu när jag ändrat mängden kalorier. Nu väntar söndagsfilm och lite sof(f)tande...

Hundra inlägg!

2010-09-23T18:28:00.003+02:00

Dag 25 - Idag skriver jag mitt hundrade inlägg här på bloggen. För ett och ett halvt år sen kunde jag knappast ana att jag skulle fortsätta blogga som jag gör. Periodvis har det varit tunnsått med inlägg, men sen har jag ryckt upp mig och tagit nya tag. Jag har skrivit sedan 30 mars 2009, då jag rätt och slätt började med att skriva om min bakgrund och varför jag valt Itrim som stöd i min viktminskning. Sedan dess har jag dessutom haft 3 772 besökare på sidan och några av er har kommenterat, peppat, hejat, grattat och gett feedback på att det jag skriver är bra och inspirerande. Det är mycket det som gjort att jag fortsatt skriva. Samtidigt så är det befriande att skriva av sig om både medgång och motgång, för att inte tala om allt man reflekterar över samtidigt som man formulerar ett nytt inlägg.

I dag tog jag på mig mina nya jeans storlek 44! De har suttit som en smäck och framhävt de ben jag inte trodde att jag hade... Även knäna börjar nu komma fram ur sitt skal. Minns inte ens när jag gillade mina ben senast... Nu är det nya tider och snart får jag väl trippa iväg och shoppa några par till. Just nu känns det som ett rent I-landsproblem, men ack så härligt! Tjohoo!

Tvåsiffrigt igen!

2010-09-21T20:13:00.007+02:00

Dag 23 - Vägningen idag visade att jag gått ner 3,7 kg senaste veckan och vågen visar nu 98,6 kilo!! All time low sen jag började på Itrim!! Helt makalöst! Veckan innan gick jag ner ett kilo och nu helt plötsligt rusade vågen iväg ordentligt. Antar att träningen påverkar i och med att jag tränar i samma omfattning som om jag inte skulle gå på måltidsersättning. Det här innebär att jag har tappat totalt 9,1 kilo på tre veckor!! Inte konstigt att kläderna börjar hänga...

Målvikten jag satt är 85 kilo och det är endast 13,6 kilo kvar dit... Det låter inte så mycket i mina öron konstigt nog, mycket tack vare att jag har en och en halv vecka kvar på 'Snabb' och sen trappar jag sakteligen upp till 2+2. Kanske kommer jag reglera mitt slutmål när jag närmar mig och om det går bra, men än så länge är det 85 som gäller.

Har ett par riktigt åtsmitande smaljeans (strl 44) som jag inte använt ännu och på fredag är det nog dags att inviga helgen i dem. I morgon är det äntligen dags för veckans dykträning på kvällen och på torsdag ska jag jobba kväll på kontoret. Känner mig lite som Askungen den här veckan - jobb, jobb, jobb.... men samtidigt så svävar jag på små moln.

Guldfynd

2010-09-20T20:55:00.004+02:00

Dag 22 - Har haft en underbar helg med min kära familj som bor ute på landet. Lillebror skulle fylla år så han och jag åkte till mamma och styvfar över helgen. På lördagen ägnade jag mig åt kroppsarbete och stod och klöv ved under förmiddagen och sen på eftermiddagen gick jag och mamma ut och plockade två fulla korgar med svamp. Jag plockade extra mycket trattkantareller för att kunna ta med mig hem och torka. Dessutom hittade jag en gammal amerikansk trälåda från seklets början utanför ett av uthusen. Den lade jag snabbt beslag på....

Livet på landet är fantastiskt! Jag har gått omkring bland katter, höns och tuppar och trivts något enormt. I hagen på andra sidan vägen har grannbonden sina kor som går ute på bete. Några gånger per dag passerar en bil i sakta mak, men annars så hör man mest bara tystnaden och lantljuden som fyller den. Paus i vedklyvning betyder kaffepaus. Tankepaus. Umgänge. Massa kärlek!

När dagarna passerar nu så känner jag mer och mer att min kropp förändras. Jag provar kläder som visar sig vara för stora för att känna skillnaden, jag provar gamla kläder som varit för små för att känna skillnaden och jag har börjat ta bilder på mig själv varje vecka igen. Om jag jämför bilder på mig själv nu och för ett år sen så anar jag att jag äntligen är nere på tvåsiffrigt igen. Som jag berättat tidigare så kilade kilon iväg uppåt i slutet av semestern och jag gick ner två av dem på egen hand innan jag började med 'Snabb' för andra gången. När jag är nere på 95 kg ska jag lägga upp en ny bild så att även ni får se skillnaden. I morgon är det träning efter jobbet och vägning och sen ska jag iväg på filmkväll hos en av killarna jag fridyker med. Vi är ett gäng entusiaster som ska titta på några dokumentärer om livet under ytan. Återkommer med en viktrapport i morgon. Ska bli sjukt spännande och se vad som hänt där, nu när jag känner större skillnad i kroppen.

Shit!

2010-09-16T18:22:00.004+02:00

Dag 18 - Shit vilken uppenbarelse jag fick igår! När jag traskade iväg till jobbet på morgonen hade jag väskan full med grejer till dykträningen. Väskan vägde apmycket.... den innehöll bland annat två vikter som vägde 4 kilo tillsammans och jag tyckte att det vägde vääääldigt mycket. Jag släpade verkligen väskan och blev svettig under promenaden, för jag drog ju inte direkt ner på takten bara för att jag bar på en tung väska.

Mitt under promenaden, just där och då slog det mig att den vikten satt på min kropp för bara två veckor sedan. Helt plötsligt kändes jag mig som en tönt, eftersom hade blivit lite besviken under vägningen i måndags - då jag 'bara' hade gått ner ytterligare ett kilo. Hade väskan innehållit 5,4 kilo så hade jag svettats ännu mer och förmodligen förbannat att jag börjat med dykningen igen. Skämt åsido... Det gick verkligen upp ett ljus för mig och jag bestämde mig att jag ska fixa i ordning en väska eller dunk eller liknande med samma vikt som jag tappat hittills. Då kommer jag oftare påminna mig om hur långt jag kommit och inte hur långt jag har kvar. Minns än idag när jag fick ta på mig en tung ryggsäck på Itrim och det enda jag lyckades få fram var att jag aldrig mer ville bära den vikten på kroppen. Det här fick min motivation att lyfta ytterligare. Livet är underbart!

-1 kg!

2010-09-13T22:17:00.003+02:00

Dag 15 - Fick en positiv överraskning via sms idag, nämligen att det var dags för gruppträff igen. Har glömt skriva upp alla datum i kalendern, så det var tur att jag inte hade planerat annat direkt efter jobbet förutom att gå på fotboll vid sju. Före träffen var det vägning och remsan visade att jag gått ner ytterligare ett kilo den gångna veckan. Hade förväntat mig lite mer, men samtidigt så såg jag på de andra värden som visas på remsan att det hade hänt mer... Jag undviker dock att stirra mig blind på fettprocent, ffm, tbw och hela baletten. Det viktiga är att det går åt rätt håll och att jag mår bra. Min hälsorådgivare sa att det kan hoppa lite ojämnt nedåt nu när jag faktiskt inte har lika mycket att ta av. Dessutom har jag valt att väga mig en gång i veckan, vilket är rätt ofta så jag får räkna med att det inte går käpprätt nedåt. Hur som helst.... Jag har tappat hela 5,4 kg på två veckor och jag är riktigt nöjd!

Under gruppmötet fick vi reflektera över hur vi upplever nuläget när det gäller maten, motionen och motivationen. Jag var nöjd idag med allt, även om det så klart finns förbättringsmöjligheter - Jag kan bli bättre på att dricka mycket vatten, jag kan ta fler promenader på helgerna och jag kan fortsätta peppa mig själv med mina målbilder och låta mig inspireras av andras viktförändring. Oavsett det så är nuläget riktigt bra och jag har hög motivation att fortsätta min utstakade bana. Kvällen avslutades på en fotbollsarena med en god vän. Vädret var småkyligt och ruggigt, men veckan kunde inte ha börjat bättre!

Ännu en helg

2010-09-12T22:19:00.006+02:00

Dag 14 - Nu har ännu en helg passerat och i morgon startar min tredje vecka med VLCD. Helgen har gått galant även om jag tänkte en hel del på mat jag kommer äta när jag väl äter vanlig mat igen. Just nu längtar jag mest efter en massa grönsaker och framför allt avocado... Har även surfat runt på diverse bloggar och kollat recept. Måste så klart berätta om att jag hamnade på after work i fredags. Träffade på en av mina vänner och hennes kompis på stan när jag var på väg hem från jobbet. De skulle ta en tur till O'Learys och dricka en fredagsöl och jag frågade om jag kunde haka på. Jag har inte varit på någon restaurang eller krog sen jag började med VLCD, men nu kändes det helt rätt. Jag satt där i godan ro och drack ett stort glas te och var nöjd med det. Passade på att ta en extra titt på mig själv när jag var inne på toaletten i och med att deras helkroppsspegel är underbar. Inte för att den på något sätt förvränger kroppen, utan för att den visar allt från topp till tå. Jag var till dagen klädd i bruna stövlar, svarta strumpbyxor och en cyklamenfärgad klänning. Över det hade jag en lång stickad mörkgrå kofta som smet åt kroppen och var knäppt med knappen högst upp. Tidigare har jag undvikit att knäppa den eftersom den suttit som korvskinn då... Jag gav mig själv lite egomassage och tänkte - Fasiken vad fin du är!! Efter någon timme var det dags för mig att dra mig hemåt och dricka lite varm kycklingsoppa och kura ner mig i soffan. Tjejerna satt kvar en stund och jag trippade nöjt därifrån.

I morgon ska jag försöka hinna med vägning så att jag får se vad som hänt på den fronten senaste veckan. Pulsträningen får vänta till tisdag och på onsdag är det äntligen dykning igen. Åh vad jag längtar! Ha en bra start på veckan!

Nya smaljeans

2010-09-09T09:51:00.003+02:00

Dag 11 - Nu börjar i-landsproblemen med jeansbekymmer komma tillbaka. Förra året när jag pulvrade gick jag och köpte nya jeans. Lyckades köpa fel storlek först, eftersom jag inte tänkte på att de skulla töja ut sig. Jag kunde inte lämna tillbaka dem, eftersom jag hunnit tvätta och sy upp dem så jag köpte ett nytt par som satt perfekt. Det paret har jag sen använt nästan hela tiden och sen i höstas har jag inte använt dem alls eftersom de varit så slitna.

Det första paret hamnade i glömska och eftersom det var för stora hamnade de i garderoben till dess att jag tog fram dem i våras och sydde in dem. Då satt de plötsligt för tight och jag lade undan dem igen.... fram till idag. Nu sitter de tight och som stuprör, men de sitter kalasbra. Känner dag för dag att vikten sjunker och jag ser verkligen fram emot måndag när jag ska väga mig igen.

Igår var jag på dykträning och det var helt underbart!! Jag körde några jobbiga övningar, tränade benteknik och sen försökte jag mig dessutom på ett toppningsförsök att simma så långt som möjligt (på ett andetag) utan fenor. Eftersom vi tränar på tvären i en 50-metersbassäng, så är banorna endast 25 meter. Första 25 metrarna gick bra, jag vände smidigt och sköt ifrån. Jag tog mig mer än halvvägs tillbaka och gick upp till ytan på 42 meter. nu har jag ett personbästa som jag kan ha som utgångspunkt när jag förbättrar mig. Måste tillägga att vi alltid är säkerhetsdykare åt varandra när vi försöker toppa våra resultat och dessutom en som agerar domare på på land. Säkerheten är a och o, vilket alla i gruppen är väl medvetna om.

Kände mig inte alls slutkörd när jag skulle gå upp i morse, så jag verkar ha kommit in ordentligt i den ketogena fasen. Veckan fortsätter och i morgon är det fredag! Ser fram emot en skön helg med förhoppningsvis en hel del sol! Weeee!

-4,4 kg!

2010-09-06T21:03:00.002+02:00

Dag 8 - Invägningen efter en vecka på VLCD visade -4,4 kg på vågen! Jag blev så jädrans glad! Det var mer än vad jag hoppats på! Jag vet att kroppen släpper mycket vatten och tömmer glykogendepåer såhär i början, men resultat på vågen gör ändå sitt. Min rådgivare Carin sa att det är möjligt att kroppen svarar bättre på VLCD nu än vad det gjorde förra våren. Mitt utgångsläge skiljde sig från hur det är idag, vilket kan göra att kroppen svarar bättre på den här kuren. Tog ut mig maximalt sen när jag körde ett pulspass, förmodligen för att jag var så upprymd. Jag körde tre varv denna gång, men sista varvet hade jag inte mycket ork kvar alls... Tog förresten på mig stegräknaren idag för att se vad min dagsmotion ligger på nu när jag promenerar varje dag. Den har redan passerat 8 000 steg så jag är mycket nöjd med veckans första dag. Nu ska jag pimpla vatten så att min huvudvärk går över... Laddade lite dåligt inför träningen. Men nu är jag igång igen neråt! Tjohooo!

Helg. Check!

2010-09-05T19:38:00.002+02:00

Dag 7 - Första helgen avklarad! Hade inga rafflande planer för den här helgen och tillbringade rätt mycket tid hemma. Gårdagen spenderade jag i solen på balkongen med en riktigt bra bok (Lycka, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert) och jag fick lite mer färg så här en sensommardag. Jag använde även dagen till att börja packa lite smått inför min flytt 1 november. Jag har gjort misstaget några gånger tidigare att börja packa för nära inpå flytten, men den här gången ska jag ta det i lugn takt. Ska flytta från min stora och härliga trea till en tvåa för att spara pengar så att jag kan åka ut och resa i världen.

Idag gjorde jag inte heller många knop, utan läste tidningen jättelänge och sen traskade jag iväg till en vän och drack kaffe. Inget rafflande och fullproppat helgschema som sagt, men det var riktigt skönt att bara ha en massa egen tid. Främst för att jag vet att jag har en hektisk vecka framför mig. Missade det här med exakta mattider två gånger under helgen, men förutom att jag hann bli riktigt hungrig så hamnade jag inte i koma direkt efteråt. Hur smidigt den än har gått den här veckan så är helgen ändå en utmaning, just för att den inte är fullspäckad alla gånger. Just därför är det en bra prövning att ta sig igenom. I morgon ska jag träna efter jobbet och ta första remsan sen jag började med rivstarten och det ska bli riktigt spännande att se vad som hänt på vågen. Att kroppen redan börjat förändras har jag ju redan känt, men det är ändå skönt att få ett kvitto på att det rör sig neråt. Återkommer med en viktrapport i morgon.

Sliten

2010-09-02T22:07:00.006+02:00

Dag 4 - Kände mig aningen sliten idag efter gårdagens dykträning. Dagen började med gröt och jag fick äntligen till konsistensen genom att använda rätt mängd vatten. Första portionen jag åt tillredde jag med lite för mycket vatten och det såg rätt oaptitligt ut. Kan i och för sig inte påstå att det såg så fruktansvärt aptitligt ut, men det funkar trots allt att äta under den här perioden.

På eftermiddagen gjorde jag en miss genom att äta mellanmål vid klockan tre istället för fyra. När jag kom hem vid sju hade jag skaffat mig en lätt huvudvärk och den avhjälptes direkt när jag druckit lite morots- och ingefärssoppa. Fick lite paltkoma sen och kände mig light-apatisk när jag satte mig framför datorn. Jag läste gamla inlägg från förr i måndags och då läste jag just rådet till mig själv att inte rucka på mattiderna under den här perioden. Kanske gick det in i mitt huvud nu när jag gjorde det igen... I morgon är det äntligen fredag och jag ser fram emot lite återhämtning, läsning och promenader.

Oj då!

2010-09-01T22:41:00.003+02:00

Dag 3 - Redan i morse märkte jag att jeansen inte satt lika tight som igår... märklig känsla ändå... när det kommer så plötsligt efter endast tre dagars rivstart. Jag intalar mig själv att det är måltidsersättningarnas förtjänst, istället för att som tidigare skylla på att jeansen töjt ut sig eller något annat som verkar rimligt. Skärpet satt inte heller lika tight, så det var ännu ett täcken på att det stämde. Känner mig redan nu lite piggare och framför allt lite lättare i kroppen. Idag märkte jag även att min andedräkt blivit sämre och jag varje gång jag stod och pratade med någon på jobbet så ställde jag mig medvetet en liten bit ifrån.

På kvällen var det dags för dykträning och det var skönt att dyka ner i vattnet igen efter mitt långa sommaruppehåll. Den förkylningen jag haft gjorde sig tack och lov inte påmind när jag skulle tryckutjämna för första gången under ytan. Just nu känns allt lekande lätt och ser fram emot helgen som närmar sig. Har planer på att ta itu med ett litet makover-projekt där jag ska slipa och måla om en gammal stol.

En annan tanke jag haft i dagarna är hur viktigt det är med förankring när man gör en sådan här förändring i sitt liv. Nu är det förvisso andra gången jag kör en rivstart, men jag har ändå varit noga med att berätta för kollegor och vänner vad jag står inför och vad det kommer att innebära precis som förra gången. Det bidrar massor till att det funkar smidigt. Samtidigt så tror jag det finns att vänner omedvetet drar sig undan för att jag ska slippa utsättas för frestelser i samband med mat och dryck. Även där har jag konstaterat att det är bra att kommunicera om hur det går och vad som funkar och inte funkar i det sociala umgänget för tillfället. Redan nästa vecka ska jag på stand up på en krog här i stan och ser fram emot det även om det innebär bubbelvatten eller te i glaset.

Nu ska jag krypa ner i sängen med ett rykande färskt nummer av svensk Damtidning. Har precis tagit steget att börjat prenumerera och jag skäms inte ett dugg. Brukar skoja om att det är ett ålderstecken, men jag har genom åren alltid plöjt igenom mammas tidningar när jag varit hemma hos familjen. Skvallertidningar är lite skön och lättsam läsning som piggar upp.

Lugnt

2010-08-31T20:07:00.002+02:00

Dag 2 - Fortsätter reflektera kring hur den här 'rivstarten' går i jämförelse med förra gången. Redan idag kände jag mig lite piggare och jag upplevde ingen direkt hunger under dagen. Känner inte heller att måltiderna får lika mycket utrymme i tankarna som förra gången. Minns att jag hela tiden längtade efter nästa måltid, men nu tänker jag knappt på det. Drack massvis med vatten under dagen och hade inga känningar av en eventuell huvudvärk.

När jag satt framför datorn igår kollade jag igenom Itrims sortiment och kom plötsligt på att de fått in en gröt som jag ännu inte provat. Så efter jobbet traskade jag iväg och köpte en låda med äpple- och kanelgröt. Det kommer verkligen bidra till variation, jämfört med förra gången då sortimentet inte var så stort.

När det vankades mellanmål vid fyra så hade jag så fullt upp på jobbet att jag glömde bort att äta. Fixade till en chokladshake vid kvart över sex... inte bra. Vill inte hamna i någon massiv paltkoma igen med lätt illamående som följd. Trots att jag väntade så länge så blev jag inte trött efter maten. Kan också bero på att jag inte var stillasittande, utan begav mig promenerandes hemåt. En annan anledning till att det inte känns så påfrestande som förra året kan vara att jag inte bestämt mig hur länge jag ska hålla på. Då visste jag att jag skulle köra på i sju veckor och sen trappa upp en vecka innan jag åkte iväg på min långresa. Nu kanske jag väljer att sluta efter en eller två månader, beroende på hur det går. Det visar sig... I morgon ska jag pallra mig iväg till dykträningen för första gången sen semestern och jag ser verkligen fram emot det. Det är verkligen en ljuspunkt i tillvaron.

Repris

2010-08-30T22:04:00.006+02:00

Dag 1 - Idag satte jag igång med pulvrandet igen... Läste igenom mina gamla inlägg i bloggen från förra våren om hur det kändes då och jag hade verkligen glömt hur det var. Hungern kom redan vid tiotiden och jag försökte döva den med massa vatten och det hjälpte även att hålla huvudvärken borta. Jag noterade i mina gamla inlägg att det var viktigt att hålla mattiderna, eftersom jag annars kunde hamna i massiv paltkoma. Därför höll jag tiderna till punkt och pricka - frukost vid 8, lunch kl 12, mellanmål vid 16 och middag kl 20. Däremellan drack jag massa vatten och lite kaffe och te. Jag åt varm morotssoppa till frukost och en ny slags 200 kcal-bar till lunch. Mellanmålet blev chokladshake och kvällsmålet kycklingsoppa. Upplägget funkade bra och det kommer nog gå bra att variera. Efter tre veckor kommer jag gå upp i antalet kalorier och då kommer jag kunna äta gröt, couscous och annat 'gott'. Nu ligger jag på 650 kalorier per dag och det kommer vara tyngst första dagarna. Nu gäller det att hålla i! PS. Soppan på bilden är från en bildbank och inte från mitt kök....

1 vecka = 1 kg

2010-08-23T22:47:00.004+02:00

Trumvirvel....... Efter idogt slit utan måltidsersättning, med enbart förhöjda salladsmängder och dagliga entimmespromenader har vågen givit ännu ett positivt (läs negativt) besked. Knasigt att skriva så invecklat...

Kort och gott - jag har lyckats gå ner ännu ett kilo på egen hand den gångna veckan. Receptet är precis som veckan innan: en timmes promenad 5 dagar i veckan, ett träningspass på Itrim och potatisar på tallriken har ersatts av salladsblad istället. Det känns grymt skönt att kunna sätta igång med måltidsersättning helt nästa vecka, nu när jag ännu en gång lyckats vända uppgång till nedgång. Jag har fortfarande tre kilo överskott från sommarens vinpimplande, men förhoppningsvis försvinner ännu en panna innan jag börjar pulvra på måndag igen. Samtidigt så är det frestande att fortsätta på egen hand ett tag, men när jag tänker på att jag har 15-20 kilo kvar så känns vägen enormt lång... Jag ser fram emot att kilon ska börja rasa och att jag samtidigt får en kraftig motivationsökning.

Ska faktiskt läsa mina gamla inlägg från pulverperioden förra året för att damma av minnet. Jag kommer nog återgå till dagliga blogginlägg igen för att få med alla toppar och dalar under de veckor jag håller på. Ska inte heller glömma de regelbundna fotograferingarna. Minns att bilderna jag tog vecka för vecka hjälpte mig att se förändringen, fast jag inte alltid kände den... Nu är det bara en vecka kvar till start. Tjingeling!

Återkomsten

2010-08-18T22:03:00.005+02:00

Semestern är över. Rutinerna är tillbaka.... Jag har haft några underbara veckor med massa läsning, sol och lugn och ro. Samtidigt har jag hunnit med både västkusten en vecka och några dagar på landet hos min mor och styvfar.

Första veckorna gick det galant med många promenader och bra koll på maten. Hade satt som målsättning att hålla vikten och att göra det utan måltidsersättningar. Sen i slutet av semestern så skenade kilona iväg och jag hade gått upp nästan fem kilo visade det sig. Det var resultat av allt för mycket vindrickande vet jag nu med facit i hand.... Det var ingen munter syn när jag fick se remsan på Itrim, men jag satte igång med den vanliga rutinen direkt när jag var tillbaka på jobbet förra veckan.

I måndags var det första gruppträffen efter sommaren med stabiliseringsgruppen. Nästan alla i gruppen hade gått upp några kilon under ledigheten, men fokuset i samtalen var ändå vardagsrutiner och förhållningssätt. Ingen kände sig direkt uppgiven eller ångestfylld, utan känslan var snarare "jaha, jag har gått upp några kilon. Men nu ser jag till att gå ner dem direkt."

Vägde mig precis innan mötet skulle börja, endast sex dagar efter förra vägningen...och hade lyckats gå ner nästa ett kilo under den gångna veckan. Jag är så nöjd och stolt över mig själv! Sen jag började jobba igen har jag gått till och från jobbet varje dag, vilket är en timmes promenad totalt varje dag. Dessutom har jag tagit lite omvägar på vägen hem för att dryga ut avstånden. Förutom det så har jag mest ätit proteiner och fibrer i form av kött och kyckling och massa grönsaker. Det är skönt att få få resultat direkt!

Jag ska så småningom köra ett race med måltidsersättning igen, men innan jag gör det ska jag visa mig själv att jag har kontroll över vikten. Som det ser ut nu så kör jag igång om en och en halv vecka, när lönen kommit in på kontot. Den här ledigheten har verkligen tärt på plånboken och nu får jag snåla ordentligt till dess att pengarna kommer. Nu är jag tillbaka i alla fall och ser fram emot regelbundet bloggande igen!

Att lagra trygghet

2010-07-04T10:12:00.004+02:00

Den gångna veckan var min sista jobbvecka innan semestern. Jag var och tränade i tisdags på Itrim och passade så klart på att väga mig samtidigt. Hade tappat ett halvt kilo sen veckan innan och det kändes som en skön bekräftelse. Just nu är min målsättning att hålla vikten under semestern för att sedan köra en rivstart för att tappa de sista ca 15 kilon jag har kvar.

Jag har grubblat massor sen den där gången då min hälsorådgivare sa att jag genom en ny rivstart med måltidsersättning kunde få en skjuts i både motivation och så klart viktminskning. Det jag kom fram till då var att jag inte skulle påbörja någon ny omgång med pulver och andra måltidsersättningar, men märkte samtidigt att tanken på den möjligheten gav mig energi och motivation. Efter att hållit vikten i snart ett år (+-några kilon) så har jag därför bestämt mig för att ta chansen efter semestern...

Förra året befann jag mig på Bali i Indonesien vid den här tiden. Jag tog långa promenader varje dag, drack massvis med vatten i värmen och åt mycket kyckling/fisk/skaldjur och grönsaker. Jag levde gott och mådde hur bra som helst! Nu när jag påbörjar min semester infinner sig en liknande känsla. Jag har kontroll på ett sätt jag inte hade tidigare och jag väljer vad jag stoppar i mig och hur mycket jag rör på mig. Nu i sommar kommer jag inte äta några måltidsersättningar utan fortsätta jobba med jämnvikten och för att fortsätta ha kontroll. Allt detta i syfte att ha ett gott samvete när jag väl går in i pulverdimman igen.

När jag bollade dessa tankar med min hälsorådgivare i veckan så myntade hon uttrycket att jag "lagrar trygghet". Det låter precis som vad det är. Jag lagrar trygghet inför det som komma skall och lagrar trygghet för att stärka mig själv inför den dagen jag slutar med måltidsersättningar helt. Uttrycket var verkligen stärkande och har följt mig hela veckan och ska låta det följa mig hela semestern. Nu väntar en veckas lugn hemma och sen bär det av på äventyr ute i landet. Ha en skön sommar!

Ny grupp

2010-06-22T22:38:00.003+02:00

I går hade jag gruppträff med min nya grupp. 2-årsgruppen jag varit med i hittills har minskat med tiden, så Itrim föreslog att vi skulle ansluta till en annan 2-årsgrupp istället för att få några fler gruppmedlemmar att ventilera med. Det var en pratsam grupp och jag kände mig välkommen på alla sätt och vis. Det var också uppfriskande att se några nya ansikten och få höra resuméer om deras viktresor hittills. Det var inspirerande och jag kände mig upprymd när jag gick därifrån. Innan mötet var slut fick vi svara på några frågor om den stundande sommaren.

Förändringar jag gjort sedan starten:
Börjat fridyka igen, gått ner tre storlekar i kläder, äter mycket mer grönsaker nu, äter mindre portioner, njuter mer, har blivit medveten om vad jag stoppar i mig, har fått ökad kunskap om kost och motion, kan göra armhävningar igen, är inte längre rädd för karmstolar och kan sitta med benen i kors utan att det är jobbigt.

Min målsättning inför sommaren:
Promenera en timme om dagen, hålla vikten, hålla måltidsordningen och äta mycket grönsaker och frukt, träna på Itrim 1 gg/vecka om jag inte är bortrest från stan, fortsätta träna fridykning 1 gg/v när jag inte är bortrest från stan.

För att uppnå mina mål behöver jag:
Dra nytta av att jag är ledig, det fina vädret och av att Sommar i P1 går på radio en timme om dagen - varje dag under hela sommaren.

Jag fick inte ner allt jag förändrat sen starten på Itrim, men denna lista blev ändå gedigen och när jag tittar på den så har jag svart på vitt att jag gjort ett bra jobb det gångna året. När det gäller Sommar i P1 så har jag verkligen hittat ett radioprogram som är härligt underhållande att lyssna på under en timmes promenad. Fördelen är också att jag kan ladda ner programmet till MP3-spelaren och lyssna precis när jag vill och att inte nödvändigtvis när programmet går på radio. Det är som att hoppa in i en bubbla och insupa en annan människa i sin helhet, oavsett om det handlar om starka upplevelser, uppväxten eller om vad hon eller han brinner mest av allt för här i livet. Har du inte gett programmet en chans hittills, så gör det! Idag är det 10 dagar kvar till semestern och nedräkningen har börjat!

Vardag

2010-06-14T22:14:00.002+02:00

Oj vad många dagar det gått sedan jag skrev något här på bloggen... Det avspeglar inte riktigt vardagen, för där händer det massor varje dag. Veckan efter mina nygamla insikter hade jag gruppmöte på Itrim. Där under mötet fick jag ur mig, trots att det tog emot att säga det, att det var rätt tröttsamt att stå still i vikt och att jag kände mig rätt omotiverad just då. Det var skönt att få ur sig tankarna. Min positiva personlighet var det som gjorde det jobbigt att ändå gnälla lite över situationen. När allt gått bra dittills så tar det emot att säga - jag orkar inte just nu och jag vill komma vidare!

När mötet var över var det dags för vägning och det kändes inte alls bra, även om jag endast gått upp några ynka hekton sedan veckan innan. Min hälsorådgivare tog fasta på det jag sagt under mötet och sa att jag det trots allt fanns en möjlighet att få upp motivationen igen och samtidigt tappa ett gäng kilon till. Hennes bedömning var att jag stått still i vikt de senaste månaderna, snarare än pendlat och att jag skulle kunna köra en rivstart med pulver och sen andra måltidsersättningar. Jag skulle kunna köra det i tre-fyra veckor och kanske tappa ca 10 kilo eller mer. Då skulle garanterat motivationen öka igen och drivet att fortsätta. Hon betonade att detta inte är en genväg, utan snarare ett sätt att få upp min motivation igen efter allt kämpande. Hon skulle inte föreslagit detta om hon inte sett att jag klarar av att hålla vikten.

Tanken var helt klart lockande och jag bestämde mig för att fundera över saken under veckan. Efter lite funderande kom jag fram till att inte köra en rivstart just nu. Sommaren och semestern står för dörren och just nu skulle det kännas tungt att inte kunna äta vanlig mat, framför allt inte under semestern på västkusten med alla skaldjur och allt. Jag vill hellre fortsätta på egen hand och sen ha rivstarten som möjlighet senare i så fall. Beslutet kändes bra och gav en skjuts i motivationen. Det visade sig på vågen redan veckan efter och jag hade tappat 1,1 kilo tack vare massa motion, bra portionsstorlekar och att jag bytte ut en och annan måltid. I morgon är det träning och vägning på schemat och det ska bli spännande att se hur det gått den gångna veckan.

Insikter...

2010-05-25T21:46:00.004+02:00

...har lagt lite tankekraft på att komma på rätsida med viktstilleståndet och jag tror jag kommit på lösningen. Jag har helt enkelt låtit handflate- och knytnävsmetoden falla i glömska. Jag har inte ätit allt för stora portioner, men jag har ätit större än vad jag behöver. Nyckeln till fortsatt viktnedgång ligger bokstavligt talat i mina händer... Vad fyndigt!

Jag är en aning besviken på att jag låtit mig tappa fokus från portionsstorlekarna, samtidigt som jag märker att jag mått väldigt bra under den här tiden som jag återupptagit fridykningen och varit väldigt aktiv. Det är just den kluvna känslan som stör mig - Jag mår å ena sidan bra i knopp och kropp och vill å andra sidan nå mitt mål att gå ner i vikt och stanna där. Att jag kommit till den här insikten har ännu en gång skakat om mig och nu ska jag göra bättre val framöver.

Jag hör min hälsorådgivares röst eka i huvudet: "Du kan det här, Monika! Du vet precis vad som krävs för att du ska fortsätta gå ner i vikt och sen hålla den..." Jag ska låta det bli mitt mantra framöver. Det är en månad kvar till midsommar och måldatumet för 100 kg. Pepp Pepp!

Under ytan...

2010-05-14T12:52:00.004+02:00

...där hör jag hemma i mitt rätta element! Det var riktigt kul att träffa några gamla bekanta igen! Större delen av gänget var dock nytillkomna sen jag tränade senast, vilket också var kul. Träningen var inte riktigt som vanligt, eftersom det skulle vara en teoretisk utbildning på land först. Efter genomgången slängde jag mig i vattnet för att äntligen få röra på kroppen och fenorna. Det kändes inte alls som om det var två år sedan jag tränade senast... Kroppens minne vaknade till liv direkt när jag hoppade i. I somras när jag var på Bali roade jag mig en hel del i vattnet när jag var ute och snorklade, men nu var jag plötsligt tillbaka bland fridykarna på riktigt (trots att vi mest tränar i bassäng)...

Nästa vecka ska jag dit igen och till dess ska jag betala medlemsavgiften till klubben så att jag får mitt badkort och kan komma och gå som jag vill på träningarna. Det är träning på onsdagar och söndagar, men jag satsar till en början på att vara där en gång i veckan sen får jag se hur det utvecklas. Jag ska dessutom inte träna två gånger i veckan på Itrim utöver fridykningen, utan drar ner antalet pass där så att jag har totalt två träningspass per veckan. Nu ska jag snart ut på promenad och sen bara njuta av helgen!

En riktig fena...

2010-05-11T20:36:00.006+02:00

Efter helgen med sista april så blev jag ordentligt dålig och blev kvar hemma i tre dagar med feber, hosta och elände. Idag var jag äntligen tillbaka på Itrim för välbehövlig träning. Kroppen svarade bra på passet även om jag inte tränat på två ca två veckor. Det kändes riktigt skönt.

I helgen tog jag ett stort beslut, nämligen att äntligen sätta igång med fridykningen igen. Jag bestämde mig när jag fick ett massmail från en av de gamla veteranerna i fridykarsektionen i dykarklubben. Han annonserade att han skulle hålla i en säkerhetsutbildning på träningen på onsdag och att den skulle vara nyttig att vara med på för alla. Plötsligt kände jag mig så taggad att vara med i vattnet igen, så jag svarade på hans mail omedelbart och anmälde mig. Redan samma kväll började jag plocka fram utrustningen - mina 78 centimeters fenor, min mask och mitt viktbälte.

För att förklara känslan med fridykning så använder jag ofta orden meditativt, rogivande och samtidigt utmanande. Vi tränar i bassäng och kombinerar tuffa konditionsövningar med lugna uthållighetsövningar. Varje träning är en utmaning där jag tävlar mot mig själv och testar mina gränser. I morgon kväll smäller det! I och med att jag sätter igång med fridykningen igen så betar jag av ännu ett delmål på min viktresa. Jag känner mig jätteinspirerad! Kommer garanterat uppdatera bloggen i morgon efter träningen. Tjingeling!

Statusuppdatering...

2010-05-03T19:58:00.005+02:00

Nu har det gått lite för lång tid mellan mina inlägg igen... men jag tar igen det nu. Dock inte genom att skriva ett jättelångt inlägg.

Hollandsresan gick galant och jag kom iväg enligt tidtabell både dit och hem. Njöt av vårsol och uteserveringar hela helgen med min väninna och kom hem med några fler fräknar än vad jag hade när jag åkte dit. Det var helt underbart! Jag kom hem på söndagen och då väntade en intensiv vecka på jobbet. Den rutinmässiga vägningen på onsdagen visade att jag gått upp 1,6 kg, vilket inte var helt oväntat. Veckan avslutades med Valborg och sedan en stor middag på lördagen. Mellan helgerna var jag disciplinerad med både maten och vardagsmotionen även om jag inte gjorde några träningspass på Itrim. Jag drog på mig en stor förkylning i samband med resan och den håller tyvärr i sig än.

Idag var det dags för gruppträff och ännu en vägning. Jag gick därifrån med ett leende. Vågen visade att jag tappat några hekton sen förra veckan. Slutet av april är alltid en intensiv period både på jobbet och privat, så med remsan i hand är jag väldigt nöjd. Nu har jag lite mer än två veckor kvar till den 19 maj då jag satt som mål att passera 100 kg och nu fortsätter resan ner i vikt. Måtte min hosta och förkylning släppa fort. Nu kör vi!

Holland, here I come!

2010-04-21T23:10:00.006+02:00

Veckan som gått har mest handlat om askmolnet som strandsatt vänner runt om i Europa. Själv har jag mest haft is i magen i väntan på avresedatumet till Holland... Nu verkar det äntligen lätta och det ser ut som om jag kommer iväg på fredag. Ska hälsa på en god vän som pluggar där och vi ska tillbringa en weekend i Eindhoven.

Veckan har varit ordentligt intensiv, men trots det så har jag varit lugn och sansad märkligt nog. Vet faktiskt inte vad som gör att jag inte hetsar upp mig längre, kanske våren och optimismen... och apropå positiva saker så hade jag min veckovägning på centret idag och vågen visade -0,5 kg, så det går sakta men säkert åt rätt håll. Jag har gått ner för fjärde veckan i rad och jag har vänt trenden med upp-ner-upp-upp-ner-tendenserna som jag haft några månader. Mycket nöjd satte jag igång veckans första och enda träningspass! Jag kom hem sent både i går och i måndags och var riktigt trött på jobbet idag, men lyckades ändå ta ut mig ordentligt på maskinerna. I morgon blir det lite skratterapi i form av Stand up comedy och på fredag bär det av till Holland...om inte Eyjafjallajökull får välja. Håll tummarna!

Step by step

2010-04-15T09:21:00.004+02:00

Nu är det äntligen dags att sammanfatta vad som hänt sen förra veckan. Jag har varit på gång att skriva i bloggen flera kvällar i rad nu, men tröttheten har tagit över varje gång... I samband med gruppträffen den 29 mars bestämde jag tillsammans med min hälsorådgivare att vi skulle ha ett kort 5-minuters möte veckan efter påsk för att stämma av mina mål framåt. Vi träffades 7 april och det glädjande var att jag hade tappat ett halvt kilo under påsken. Jippie! En stor succéfaktor jag har fått med mig i bagaget det gångna året är att jag lyckats tappa vikt både under sommaren, julen och nu även påsken. Det känns rätt makalöst, så jag ska påminna mig själv om den bedriften med jämna mellanrum.

Vi pratade lite om mina målsättningar och kom fram till att jag behöver jobba mot ett delmål framöver, eftersom mitt slutmål på 90 kg känns för långt bort än så länge. I mitt fall är tvåsiffrigt det delmål jag vill nå närmast och ska passera 100-gränsen igen senast 19 maj. Jag har varit där och nosat, men inte hållit mig kvar.

Den gångna veckan har allt gått riktigt bra! Jag promenerar nästan varje dag till och från jobbet (får den där timmen med vardagsmotion) och håller mig till mina två träningspass i veckan. Jag äter mina två mål mat om dagen och mina två måltidsersättningar (frukost och mellanmål). Funderara på att kanske byta ut lunch eller middag istället för frukost och mellanmål för att få en skjuts framöver.

Igår så kom åter ett kvitto på att jag är på rätt väg, eftersom remsan visade att jag tappat sju hekto sen vägningen förra veckan. Den visar för tillfället 103,7 kg. Fortsätter jag i den här takten så kommer det gå vägen.

Måste också tillägga att vårvädret självklart bidrar till den stegrande energin. Det liksom bubblar i kroppen och spritter i benen emellanåt... Jordgubbsförsäljarna har dykt upp i stan, nästan allt grus är bortstädat och fiken och restaurangerna börjar plocka fram sina uteserveringar. Kära vänner - våren är på intåg! Hurra!

Pendling

2010-04-01T10:22:00.006+02:00

...det är ironi att mitt förra inlägg handlade om att jag tycker om öl och att detta inlägg kommer handla om att jag gått upp två kilo igen.

Självklart kan jag hitta förklaringar i att jag inte rört på mig tillräckligt och annat, men faktum är att jag stundvis tappar diciplinen. Tack och lov så är min hälsorådgivare på Itrim observant. När jag vägde mig i samband med gruppträffen i måndags sa hon att vi kunde boka in en 5-minuters avstämning nästa vecka. Jag är glad för att hon agerar piska när jag behöver det.

Gruppträffen var väldigt bra. Vi pratade en del om påskens betydelse och repeterade en del om hur mycket socker olika produkter innehåller. En bild etsade sig fast på näthinnan för ungefär ett år sedan på en gruppträff och nu dök den upp igen... Bilden på 100g smågodis och vad det motsvarar i energimängd.

100g smågodis = 2 smörgåsar, 3 frukter och 1 glas mjölk (en större frukost)

Godisråtta som jag är ska jag låta bilden sitta kvar ett tag till i minnet. Ska besöka min kära familj under påsken och jag kommer säker äta några bitar godis, men jag kommer hålla mig borta från den berömda jag-har-ätit-så-mycket-godis-så-jag-mår-illa-gränsen. Jag kommer däremot äta en hel del ägg istället - rika på protein och goda! Glad påsk!

Ö som i öl!

2010-03-23T20:53:00.006+01:00

Trots mitt nuvarande fokus så kom denna helg som gick i festandets tecken - och jag gav mig hän. Inte matmässigt, men dryckesmässigt. Jag firade St Patrick i onsdags och sen var det aktiviteter varje kväll efter det. Jag gillar verkligen öl i alla former och under viktnedgången har jag druckit en del öl, men långt ifrån de mängder som tidigare. Jag har funderat över det här i andra inlägg och krävs det en extra träning i veckan för att jag ska kunna dricka maltdryck så kommer jag göra det. Min semester i Indonesien till exempel, hade inte varit densamma utan kvällarna då jag avnjöt vackra solnedgångar med en kall öl. Tillbaka till den gångna helgen... Jag måste erkänna att jag inte vet exakt hur mycket öl jag drack, men det blev några stycken... Trots det så har jag inget dåligt samvete som gnager, utan jag vet exakt vad det kan ha bidragit till på vågen - och jag känner mig lugn i det. Nu fortsätter veckan utan öl och med motion och rörelse.

365 dagar sedan...

2010-03-20T14:57:00.005+01:00

Jag har inte tagit mig tid att skriva några inlägg på drygt en vecka... men nu idag fick jag en liten lucka i tidsschemat. Veckan har varit mycket intensiv och jag måste dessutom medge att festligheterna ännu inte är slut. Jag hann med ett träningspass i alla fall, vilket känns bra. Sen i onsdags har det varit full rulle med middagar, mässor, afterwork och annat. I kväll fortsätter det med partaj hos en god vän. Jag har druckit en hel del öl och vin och jag har inget dåligt samvete alls. Från och med måndag är det nya tag och just nu njuter jag bara av att solen tittat fram och att jag snart ska umgås med vänner, äta gott och förmodligen skratta en hel del.

I onsdags firade jag St Patrick's Day på en irländsk pub här i stan. Jag gjorde exakt samma sak för ett år sedan den 17 mars och bilderna som togs då visade en Monika som hade kul, men som egentligen inte mådde så bra pga de extra kilon hon samlat på sig. I onsdags var det dags för det årliga firandet och bilderna som togs då visade något helt annat. Fortfarande en glad Monika, men med den skillnaden att hon tappat nästan 20 kilo sedan dess och som ser sund och välmående ut. Skillnaden blev så himla tydlig när jag jämförde bilderna och tänkte direkt att jag måste visa dem även här på bloggen. När resultat är så synligt och jag dessutom vet att jag kan hantera verkygen för att komma igen efter en vecka full av firanden och fester, kan jag lugnt andas ut och tillåta mig njuta. Nu fortsätter helgen enligt plan. Njut av vårsolen!

1-årsuppföljning

2010-03-11T20:04:00.004+01:00

Jag lyckades inte avlägga rapport om gårdagen, eftersom jag var ute och käkade efter jobbet och sen var jag på bio. Mötet gick jättebra och jag fick massvis med positiv feedback från min hälsorådgivare. Jag reflekterade över hur det sett ut över tiden - Faktum är att jag mer eller mindre stått still i vikt sen jag passerade tvåsiffrigt i slutet av november. Jag har pendlat något kilo upp och ner, men i det stora hela stått still. Det jag jag kom fram till tillsammans med coachen var att jag nog tog en "paus" när jag väl nådde tvåsiffrigt. Jag kände mig rätt nöjd, även om jag visste att jag har en bit kvar.

Det jag är väldigt nöjd med är att jag klarat av att hålla vikten och till och med tappa vikt under speciella händelser under året. Till exempel så tappade jag lite vikt under min asienresa i somras. Jag gick även ner lite i vikt under julhelgen vilket är rätt ovanligt i mitt fall och dessutom har jag mer eller mindre stått still under årets tyngsta och mörkaste period - vintern. I år har den dessutom varit ovanligt lång. Monika för drygt ett år sen hade låtit sig dras med ner i ett litet svart hål. Jag hade förmodligen stängt in mig i mitt hem och tröstat mig med mat. Nu under vintern har jag förvisso prioriterat egen tid och tillbringat många kvällar hemma, jämfört med ett annars en rätt aktiv tillvaro även i veckorna. Däremot så har jag inte tagit till mat som en tröst och det är en seger.

Jag resonerade även kring att det är orealistiskt att nå mitt mål på 90 kg till den 22 april. Därför bestämde jag mig där och då att jag sätter 25 juni som datum istället, vilket är mer rimligt. Jag har inte bråttom, men målet behövs för att jag ska kunna hålla fokus. Jag trippade nöjd därifrån och promenerade bort i solnedgången...

Avkastning. Check!

2010-03-08T21:46:00.005+01:00

Hur gick det då förra veckan? Den mentala satsningen har gått hem! Förra veckan gick näst intill enligt plan. Det enda jag inte fick till var att gå till och från jobbet minst tre dagar. Det blev en och en halv gång... Däremot så blev det två träningspass, bra pli på måltidsordning och mängd och även bloggeriet. Efter dagens träningspass vägde jag mig och vågen visade 102,3 kg vilket betyder att jag tappat hela 1,2 kg senaste veckan!! Jag är grymt nöjd och framför allt stolt att jag vänt uppgången ännu en gång. Jag har 1-årsmöte med min hälsorådgivare på onsdag, så då kommer en ny rapport. Tjohoo!

Underbart!

2010-03-02T23:03:00.006+01:00

Gårdagens gruppträff var en höjdpunkt just nu! De var precis det här jag behövde för att få en skuts. Vi var inte så många, men det var härligt att träffa både gamla gruppmedlemmar och få några nya. Vägningen gick också bra, jag hade gått upp lite (1,8 kg) som befarat. Vågen visade 103,5 kg och nu ska jag få det att vända åt rätt håll igen. Skumt nog så var det en skön bekräftelse att få mina aningar bekräftade - svart på vitt.

Jag pratade lite med min coach Karin och sa att jag behöver lite extra stöd i nuläget. Jag bestämde mig för att jag ska väga mig varje vecka framöver både för att ha koll, men också för att lägga lite press på mig själv. Nästa vecka ska jag även ha 1 års-uppföljning med Karin, även om det inte riktigt gått ett år än. Då ska vi ta mått och annat som hör till. Efter gruppträffen körde jag ett träningspass och jag kände mig seg i kroppen. Det gav samtidigt lite skön träningsvärk idag. Veckan fortsätter...

Sjukdom och jäkelskap

2010-02-28T13:15:00.004+01:00

Jösses vilken period!! Inte nog med att vintern inte vill släppa sitt grepp så har jag varit sjuk två gånger på två veckor - så sjuk att jag inte gått till jobbet. Det här händer inte mig... Jag brukar ha ca en sjukdag om året och nu har jag minsann redan fyllt kvoten för 2010. Träningen ha blivit lidande, bussåkandet har ökat och jag har inte hållit benhårt på matvanorna. Usch och fy!!!

I morgon tar jag helt nya tag! Det är då 1 mars och det är startskottet för stabiliseringsåret. I morgon är första gruppträffen med nya gruppen och då är det även vägning. Jag anar redan nu att jag gått upp lite, men det spelar ingen roll just nu. Nu är det framåt som gäller om jag ska tappa resterande kilon och jag måste komma ur den negativa mentala spiral jag är i just nu. Mina nya krafttag innebär:

- Promenad till och från jobbet minst tre dagar i veckan oavsett väder.
- Göra två pass per vecka på Itrim.
- Hålla måltidsordningen och tänka på handflator och knytnävar.
- Skriva på bloggen minst två gånger per vecka.

Håller jag mig till detta så kommer det gå bra. Anledningen till att jag skrivit dit en punkt om bloggen är att jag behöver ta mig tid till att skriva av mig och det är även ett sätt att få mer kontroll. På samma sätt som att gruppträffarna utgör ett stöd så ska jag även använda bloggen som det. Genom att följa upp och skriva ner utvecklingen kommer det bli mer synligt hur det går och förhoppningsvis blir det även en extra push i rätt riktning. Det kommer visa sig snart om min strategi håller... Håll tummar och tår! Nu ska jag fortsätta söndagsdona.

Stiltje och drömmar

2010-02-13T11:34:00.006+01:00

Det mesta står still - vikten, humöret, vintern, lusten.... Men det gör egentligen ingenting, men jag behöver skriva av mig om det. När det gäller vikten så är stiltje bättre än uppgång. Jag står näst intill still i vikt och kopplar ihop det med att jag inte gör någon mental satsning för tillfället. Den här veckan har varit allt annat än lugn på jobbet och nu när helgen närmade sig kom en förkylning smygande med tillhörande halsont, hosta och ovälkommet slem... Jag trodde in i det sista att jag skulle göra veckans andra träningspass igår, men i och med krassligheten lämnade jag träningskläderna hemma.

Jag dagdrömmer om fridykningen för tillfället och satsar på att betala in medlemsavgiften till klubben när lönen kommer. I så fall kommer ännu ett delmål passeras i samband med att jag sätter igång med den träningen. Så här formulerade jag målet i min plan för viktminskningen:

Den 22 april 2010 väger jag 90 kg. Jag tränar regelbundet, minst 2 gånger i veckan och promenerar till och från jobbet minst 4 dagar i veckan. Jag äter enligt Itrims tallriksmodell. Jag löptränar och fridyker igen.

Viktigt när man sätter upp mål är att de är SMARTA (Specifikt, Mätbart, Attraktivt, Realistiskt, Tidssatt och Accepterat). Om man skriver formuleringen som om man redan är där, så skapar man därigenom ännu mer drivkraft att ta sig dit. Jag tittar på min målformulering med jämna mellanrum för att påminna mig om vart jag är på väg. Som det ser ut idag så är jag på väldigt god väg att nå målet. Jag tränar redan två gånger i veckan och går till och från jobbet i snitt tre dagar av fem. Tallriksmodellen kan jag bli bättre på att tillämpa som det ser ut nu. När det gäller fridykningen och löpningen så är det på gång - det som är kvar är att medlemsavgiften ska betalas in till dykarklubben och löpardojjorna ska införskaffas.

För att lyfta fram en ljuspunkt i stiltjen så köpte jag en riktigt snygg tunika på H&M i veckan i storlek 42! Hör och häpna! För ett år sen hade jag kring storlek 48 och hade svårt att hitta snygga toppar som passade. Den här åker på i kväll när jag ska iväg på schlagerfest med efterföljande utgång. Ser fram emot lite röj! Trevlig helg!

Måndag = trötthet

2010-02-01T21:59:00.005+01:00

Efter varje helg kommer alltid en måndag... och på måndagar är jag oftast trött... Jag jobbar på en vuxenutbildning och förra veckan hade jag rätt många föreläsningar. Jag var helt slut när helgen kom, men lyckades ändå vila upp mig en aning. Idag skulle jag föreläsa igen och knoppen blev trött nästan omgående.

Jag använder mig av en strategi där jag alltid tar med mig träningskläderna till jobbet de dagar jag bestämt mig för att träna. Skulle jag låta tröttheten avgöra om jag packar träningskläderna eller inte, så skulle många träningar gå om intet. Därför packar jag prylarna på morgonen oavsett trötthet eller annat och när arbetsdagen går mot sitt slut är det självklart att jag går till Itrim innan jag tar mig hem. Det är ett enkelt sätt att lura huvudet på morgnarna och det funkar.

Idag körde jag ett pulspass efter jobbet och trots en intensiv dag och fortsatt trötthet gick det hur smidigt som helst. Hade lätt huvudvärk innan träningen, men den var som bortblåst efteråt och jag kände mig dessutom extra lätt på fötterna under passet. Energin från passet smittade sen av sig i köket när jag gjorde en smaskig köttfärspaj. Nu är veckan igång!

Sista gruppträffen

2010-01-27T20:11:00.005+01:00

Idag var jag på sista gruppträffen på första Itrim-året. Vi bjöds på lite alkoholfritt bubbel och färska frukter och vi summerade vad som hänt sen förra våren. Egentligen så avslutas det första året 22 april, men under hösten gjordes medlemskapen inom kedjan om, så vår grupp fick fler träffar det andra halvåret men det innebar också att "året" avslutades tidigare. Knepigt att förklara...

Hur som helst så är vi några från gruppen som kommer fortsätta ett år till, det så kallade stabiliseringsåret och vi kommer sättas ihop med några från andra grupper som också avslutat sitt första år och vill fortsätta. Då träffas man en gång per månad och upplägget påminner mycket om hur gruppträffarna varit tidigare. En del handlar om repetition och en del ämnen går man in på djupare. Första gruppträffen med nya gruppen blir 1 mars.

En höjdpunkt för dagen var så klart vägningen! (Har fortfarande ingen våg hemma och väntar med att införskaffa en ett tag till). Ser nu verkligen att det är motionen som gjort att jag nästan gått ner ett kilo senaste två veckorna! Nu är jag äntligen nära tvåsiffrigt igen och jag känner mig jättetaggad! Även om gruppträffarna förändras framöver så kommer jag väga mig på centret varannan vecka i alla fall för att fortsätta hålla koll på att vågen går min väg... Efter träffen var det dags för veckans andra stärkande pulspass och sen pulsade jag hemåt i snöyran.

Uppmuntran gör susen!

2010-01-21T22:09:00.015+01:00

Veckan har gått bra och det har gått enligt plan när det gäller promenaderna till och från jobbet och två träningspass denna vecka. Jag fick ett uppmuntrande inlägg här på bloggen av en tjej och det gav massvis med energi vid träningen. Tack Susanna!! Det betyder mycket att jag kan inspirera andra genom det jag får ur mig här på bloggen. Jag minns hur mycket jag surfade runt efter bloggar när jag började med viktförändringen och det var skönt att kunna läsa om andra som befann sig i samma sits.

Jag har pendlat ett kilo upp och ner och upp och ner kring den magiska gränsen på 100 kilo senaste veckorna, men jag håller mig trots allt lugn. Viktigast är att jag inte fortsätter upp och upp och upp och att jag fokuserat fortsätter arbeta in de nya vanorna. Rutiner jag delvis kommit ifrån lite under ledigheten och vinterkylan, men jorden fortsätter att snurra och varje dag kan jag göra bra val som leder mig närmre mitt mål - nämligen att väga 90 kilo den 22 april. Då har det gått exakt ett år sen jag började med pulvrandet, den ökade motionen och viktminskningen. För att åter påminna mig själv och er om vad som hänt så kommer här några före- och en vartefterbild. De tidiga bilderna är från 17 mars och de andra från 23 oktober. Bilderna visar skillnaden och ger mig styrka att fortsätta. Trevlig helg!

Ser en ljusning

2010-01-18T21:29:00.003+01:00

Det var ett tag sedan jag skrev så jag ska summera lite vad som hänt senaste två veckorna. Jag gjorde årets första träningspass den 4:e och sen hade jag oflyt samma vecka då jag klev i badkaret lite för snabbt och slog i foten i kanten - rätt kraftfullt.... Skadade en tå så pass att jag hade svårt att gå i några dagar. Lät foten vila och tränade inte mer den veckan... Förra veckan gjorde jag årets andra träningspass och sen fick det räcka. Ångrade samma kväll att jag gått och tränat, eftersom jag var totalt färdig efteråt, för att inte tala om att jag var ett vrak morgonen efter. Det var en av de mer intensiva veckorna på jobbet förra veckan, så det kan vara en förklaring till min trötthet...

Kylan senaste tiden har gjort att jag åkt ovanligt mycket bussturer till och från jobbet istället för den 30 minuter långa promenaden det tar annars. Jag har enbart valt bort promenaderna då termometern krupit förbi -15 grader på morgonen, men det har ändå känts trist att ta bussen.

Men så idag kom äntligen ljusningen! Temperaturen var lite mer behaglig och jag traskade iväg till jobbet glad i hågen. Nu ska promenaderna tillbaka in bland de dagliga rutinerna! I morgon vankas det träning och planerar även att ta ett pass även på torsdag. Mitt i allt detta är jag inne på min andra Berocca-period denna vinter, men jag räknar med att den snart är över. Det blir ljusare och ljusare för varje dag som går och energin är på väg tillbaka. Snart är också våren på väg! Jippie!

Lättad...

2010-01-04T18:33:00.002+01:00

Var på årets första träningspass idag efter jobbet och passade på att väga mig innan. Kände mig lite spänd eftersom jag ätit en hel del gott under helgerna, dock inte frossat. Vågen visade otroligt nog att jag tappat 1,2 kg!! Sicken fövåning! Jag var helt inställd på att vågen skulle visa något kilo mer än vad jag vägt den 16 december. Verkar som om jag inte riktigt känner när jag går upp eller ner. Hjärnan säger en sak, vågen en annan... Jag får väl känsla för balansen så småningom hoppas jag.